Några inledande ord

Välkommen till min, Daniel Wolskis, blogg. Här samlar jag mina funderingar kring vardagen, samhället vi lever i och utmaningar vi står inför.

Jag har bott i Malmö sedan 2006 då jag påbörjade en freds- och konfliktsvetenskaplig utbildning, varpå jag gjorde praktik genom Glokala folkhögskolan i Nicaragua. Där fick jag möjligheten att arbeta fackligt och kooperativt samtidigt som jag levde tillsammans med en lantbrukarfamilj under fem månaders tid, en tid som förändrade mitt liv och samhällssyn. Och kanske deras med.

Nu arbetar jag som processledare i ett demokratiprojekt för unga i Malmö, där fokus ligger på ungas rätt till medbestämmande i samhället och hur man kan påverka genom olika kreativa metoder.

På min fritid är jag engagerad i Unga Socialdemokrater och Socialdemokratiska studentförbundets Malmöförening.

Statistik

Relaterade nyheter

Loading...
torsdagen den 24:e januari 2013

Full sysselsättning och politiska prioriteringar inför 2014


”Full sysselsättning är vår övergripande politiska prioritering. Skapandet av fler jobb och aktiva insatser mot arbetslösheten går före allt annat. Jobben ska sättas främst i hela den ekonomiska politiken. Vi socialdemokrater ska vidta de åtgärder som krävs och söka de allianser som är nödvändiga för att bryta arbetslösheten och få fler människor i arbete.”

Så lyder den nya portalparagraf socialdemokratiska partistyrelsen föreslår kongressen att besluta om. Vad som hittills släppts är förslaget om att sluta sysselsättningsgapet mellan kvinnor och män liksom att förbättrad arbetsmiljö får högre prioritet än tidigare. Ett annat förslag partistyrelsen lägger till kongressen är att ställa sociala krav vid upphandlingar, vilket prövats med framgång i Stockholm under 2005-2006 (borgerliga majoriteten rev upp beslutet vid maktskiftet i Stockholm stad) och som nu också har sjösatts som del i vita-jobbmodellen i Malmö stad. Så långt är det bra.

Det finns dock två knäckfrågor som återstår. En kopplad till själva portalparagrafen i sig och en andra, mer övergripande fråga, om prioriteringar i den socialdemokratiska politiken.

Det första och mycket intressanta är frågan om full sysselsättning i förhållande till den ekonomiska politiken. Den fulla sysselsättningen som prioritet i den ekonomiska politiken har inte funnits på den politiska dagordningen sedan 1980-talets mitt. Paradigmskiftet från full sysselsättning som överordnat mål i den socialdemokratiska ekonomiska politiken till inflationsbekämpning är en av hörnstenarna i den konfliktyta som kom att kallas Rosornas krig. Keynesiansk politik daterades som politisk historia i den nyliberala våg som svepte över 80-talet och framåt. 1983 menade Kjell Olof Feldt att det inte fanns något val mellan bekämpning av inflation och arbetslöshet. Kampen mot inflationen gavs högsta prioritet. Betydande nedskärningar av de offentliga utgifterna följde och ett tak på 4% sattes på de indexreglerade statsutgifterna, det så kallade budgettaket.

Om det nu pågår en omförhandling i den ekonomiska politiken och huruvida socialdemokratiska partistyrelsen tänker föreslå s-kongressen att lyfta budgettaket, det återstår fortfarande att se. Budgettaket och inflationsbekämpning som överordnad norm har av undertecknad och många andra kritiserats för att vara en av grundorsakerna till att vi inte lyckats forma ett alternativ till den borgerliga ekonomiska politiken. Vi rör oss inom samma ramar och har mycket små möjligheter att bedriva konjunkturspolitik, något som får långtgående konsekvenser för sysselsättningsgraden i Sverige.

Till den andra frågan hör prioriteringsfrågan.”Full sysselsättning och aktiva insatser mot arbetslöshet går före allt annat”. Så inleds det pressutskick som först nådde DN debatt och därefter de socialdemokratiska medlemmarna. Nog för att full sysselsättning är en central princip i socialdemokratisk politik och ideologi, men man måste vara försiktig när det handlar om prioriteringar, ordval och sätt att uttrycka sig. På senaste träffen för Bommersviksakademien föreläste en av nya moderaternas grundare, Ulrica Schenström, om förutsättningarna inför nästa val. De centrala frågorna som kommer att avgöra valets utgång 2014, och som också avgjort de tidigare tre valen, menar Schenström är (1) den ekonomiska politiken, (2) jobben och (3) välfärden. Hur partier profilerar sig måste hela tiden vara i rörelse. Inom parentes för 2014 ställde hon moderaterna – det nya välfärdspartiet. En flagga vi inte bör glömma.

Det finns nämligen en mycket viktig poäng att hämta i detta. Alla undersökningar visar idag att vi åtnjuter ett större förtroende i välfärdsfrågorna än moderaterna. Det finns dock ingen automatik som säger att vi kommer att vinna välfärdsfrågorna. Det allra största hotet mot det är om vi väljer att inte politisera dem. Det är här problemet med prioriteringen av jobben kommer in. I samband med nya moderaternas skapelse har välfärden nämligen varit lite av en konsensusfråga som ingen varken gjort av eller till inom. Åtminstone inte när det gäller politisering. Vårdval och LOV har antagits utan att det bådat någon större debatt i riksdagens kammare. Socialdemokratin har åtnjutit förtroende eftersom partiet rent historiskt varit det alternativ som konstruerat och utvecklat välfärdsstaten och sett det som en byggsten i det demokratiska samhället. Lämnar vi inte konsensussynen på välfärden, både i frågan om vinstintresse, marknadsincitament och jobbtillfällen i den offentliga sektorn, då lämnar vi vägen öppen för moderaterna att profilera sig i frågan.

Nu ställer sig säkert somliga frågan om hur pass troligt det är att moderaterna skulle kunna konkurrera ut socialdemokraterna i välfärdspolitiken. Då bör man också ställa sig frågan hur moderaterna kom att äga epitetet Det nya arbetarpartiet (2006) och Det enda arbetarpartiet (2010). Är det något vi bör lära oss från detta är att inte underskatta våra motståndare. Och då gäller det att kunna hålla tre politiska områden i luften samtidigt.

Rekommenderar även Anna Ardins blogginlägg på samma område --> 
onsdagen den 9:e januari 2013

Annie Lööfs idéer under luppen






Det stormar rejält i Centern efter att det nya förslaget till idéprogram presenterats. Idag offentliggjorde Annie Lööf sin syn på programmet (där hon nu tar avstånd från månggifte och förändrad arvsrätt). Istället vill hon se "mer socialt & grönt fokus i det förslag jag och partistyrelsen ska behandla i februari". I en twitterkommentar till EU-parlamentarikern Åsa Westlund (S) klargör Annie Lööf sin ideologiska hemvist: "Jag har aldrig kallat  mig nyliberal och heller aldrig varit det". En tillbakablick i Annie Lööfs egen hemsida träder en annorlunda bild fram, där de politiska förslagen Lööf drivit (inom CUF) bland annat genomsyras av nedmontering av välfärdsstaten, sänkta och plattare skatter liksom avskaffandet av centraliserade kollektivavtal. Sin filosofiska inspiration hämtar hon från Robert Nozick och Ayn Rand. Inte nyliberal? Döm själva. 

·        Plattskatt - "Ingen progressivitet inom skattesystemet. Vi måste få ett rättvist, genomskinligt skattesystem som är enkelt att förstå" (2005-05-11)
·         Grundtrygghetssystemet - "Ta bort inkomstbortfallsprincipen och inför en nivå lika för alla." (2005-05-11)
·        CUF vill minska fackets och kollektivavtalens roll - "Avskaffa centraliserade kollektivavtal." (2005-06-20)
·        Avskaffa strandskyddet - "I ett glesbefolkat land med 95 000 sjöar och 300 mil kustremsa kan vi faktiskt unna folk att få titta på gläns över sjö och strand från verandan" (2005-05-22)
·        Avskaffa LAS -  ”För mig som socialliberal är det helt orimligt att stödja turordningsreglerna idag där sist in först ut gäller.” (2005-08-26)
·        Sälj ut statliga bolag - "Jag måste också gratulera de statliga bolagen till att detta år gått med rejäl vinst, kanske ska ni läggas ut på den privata marknaden så att priserna och tjänsterna konkurrensutsätts lite bättre så att konsumenterna också känner av den enorma vinstökningen?" (2005-08-26)
·        Sänk arbetsgivaravgiften – ”Sänk arbetsgivaravgiften ordentligt, till ungefär 20 %” (2005-08-24)
·       "Låt människor själva betala arbetsgivaravgiften och synliggör därigenom de dolda skatterna" (2005-08-24)
·        "Ta bort dubbelbeskattningen av aktiebolag" (2005-08-24)
·        "Slopa fastighetsskatten"(2005-08-24)
·        Om Lex Laval - Min innerliga förhoppning är att Sverige fälls å det kraftigaste i EU-domstolen för att kraftigt ha en lagstiftning som bryter mot grundfundamentet i EU. Men säkerligen hittar de något undantag där man kan åberopa "sociala skäl" eller dylikt. (2005-10-11)
·        "Avskaffa spelmonopolet" (2005-10-10)
·        "Skrota AMS"(2006-05-16)
·       "Skrota CSN" (2006-05-16)
·        "Skrota migrationsverket" (2006-05-16)
·        "Avskaffa public service och inför ett upphandlingsförfarande med privata aktörer"(2006-05-16)
·        "Skrota det kommunala skatteutjämningssystemet"(2006-05-16)
·       "Stoppa utvidgningen av antalet högskoleplatser"(2006-05-04)
·        Varför centerpartist? "Jag är glad för den tydlighet som centerpartiet har gjort de sista fem åren. Det var i förnyelsens skede som jag såg det intressanta i partiet och hade de inte gjort det s k högerhoppet hade jag inte valt centern då jag gick med 2001. Högerhopp och högerhopp. Det beror ju på vad man förhåller sig till. Utgår man från socialdemokratin är det ju ingen konst att gå till höger. Och jag gör gärna många högerhopp så länge den varma politiken med människa, jobb, företagande, miljö och valfrihet finns med som bärande värdeord." (2006-06-04)
·        Filosofisk inspiration:  "När man nämner Nozick tänker många kallt, hårt, nattväktarstat, klara dig själv- bäst du vill. Nozick har för många blivit ett skälssord och tar man upp honom som exempel i en svensk debatt ligger man risigt till. Nozick för mig har alltid väckt intresse. Han liknar skattebetalningen med tvångsarbete, något som jag i viss mån tycker att den är. Vissa dagar i veckan jobbar man inte åt sig själv - utan man jobbar åt staten. För omfördelningens skull. Att sedan 8 av 10 skattekronor kommer tillbaka till mig genom livets gång gör ju att skatteinbetalningen blir än mer absurd. Han kritiserar hårt de mönsterbildningsfilosofer som Rawls, Marx och Bentham som söker ord för att fylla ut den klassiska maximen "Från var och en...till var och en...". Själv förespråkar han att fördelningen sker genom människors fria val och på den fria marknaden (redan nu vet jag att 1002 läsare kommer att hoppa igång). Men är det inte en intressant tanke? Nozick sammanfattar sin tes med: "Åt var och en som han väljer, till var och en som han blir vald". Frihet, Valfrihet och enligt Nozick större rättvisa.""
·        Mer filosofisk  inspiration"Jag har precis läst färdigt tegelstenen Atlas Shrugged, skriven av Ayn Rand och jag är oerhört imponerad, både av gestalterna i boken men också filosofen Rand som på ett fantastiskt sätt beskrivit sin övertygelse i skönlitterär form."




tisdagen den 8:e januari 2013

Injicera framtidstro i det lokala klimatarbetet



Utredningen om hur Sveriges fordonsflotta ska bli fossiloberoende är kanske den viktigaste utredningen som regeringen tillsatt på många år. Den har ett tufft uppdrag och förväntningarna på förslagen i slutet av nästa år är skyhöga. Resultaten av arbetet liksom regeringens besked i brådskande frågor blir avgörande för vilken väg Sverige ska ta för att minska utsläppen. Och vilken roll kommuner och regioner kommer ha i den omställningen.

De allra flesta av Sveriges kommuner har länge arbetat intensivt med energiomställning och att minska den lokala klimatpåverkan. 27 kommuner och två regioner med tillsammans drygt 3,7 miljoner invånare har dessutom valt att gå samman i föreningen Klimatkommunerna med det primära syftet att minska utsläppen av växthusgaser i Sverige.

Fjärrvärme och energieffektiviseringar har varit avgörande bidrag, men också investeringar i biogasanläggningar, upphandlade gasbussar och utbyggda tankstationer är exempel på klimatsmarta och samhällsnyttiga investeringar. Dessa mångmiljardinvesteringar har slutit kretsloppen, minskat utsläppen, förbättrat luftkvaliteten samt skapat arbetstillfällen. Idag finns drygt 230 biogasanläggningar runt om i landet. En ökande andel av dessa uppgraderar gasen till fordonskvalitet vilket bland annat lett till att antalet gasbussar ökat dramatiskt de senaste 10 åren - från ett trettiotal bussar i början på 2000-talet till dagens närmare 1600. Antalet privatbilister som kör på gas har under samma tidsperiod stigit från ett par tusen till dryga 36 000.

Intresset är stort bland såväl kommuner och regioner att fortsätta vara en drivande kraft till minskad klimatpåverkan och till att nå de politiskt uppsatta målen. Men ska dessa aktörer våga satsa och kunna förverkliga framtida åtgärder krävs en långsiktig nationell politik, inte minst biogasområdet. Biogas är ett av de mest miljöeffektiva energislagen, särskilt när vi använder vårt eget avfall eller gödsel som bas. En fortsatt hög andel biogas i fordonsgasen är avgörande och potentialen för ökad biogasproduktion finns. Men investeringarna är kostsamma och kräver politiska styrmedel för lönsamhet.

Ett utredningsår kan tyckas gå snabbt men redan nu måste regeringen ge besked om två akuta frågor för biogasen. Det ena är att hos EU ansöka om förlängning av skattebefrielsen för biogas som drivmedel. Den andra är förlängning av det reducerade förmånsvärdet för tjänstebilsköpare av gasbil som visat sig så viktiga för att få ut gasbilar på marknaden. Båda dessa löper ut nästa år. Sena besked och otydlighet från regeringen blir en bromskloss i en utveckling för långsiktigt hållbara bränslen.

Tillsammans med branschorganisationen Energigas Sverige lägger Klimatkommunerna idag fram ett fyrpunktsprogram till såväl utredaren som till regeringen:

1. Se biogasens potential som en av de viktiga lösningarna för den framtida
fordonssektorn.
2. Föreslå ett kraftfullt och långsiktigt styrmedel som premierar produktion av lokala
biodrivmedel på bekostnad av bensin och diesel.
3. Värna de mångmiljardinvesteringar som redan gjorts i landets regioner och kommuner i
biogasproduktion, i tankstationer och i upphandlingar mot gasdriven kollektivtrafik.
4. Ge snarast besked om det blir förlängning av skattebefrielsen och det reducerade
förmånsvärdet.

Sveriges kommuner och regioner har spelat en avgörande roll i klimatarbetet och den lokala omställningen. Ska det lokala arbetet mot minskade utsläpp i fordonssektorn fortsätta måste den nationella politiken vara trovärdig gentemot kommunerna. Utredningen och regeringen har en unik möjlighet att nu ta tillvara den potentialen och viljan även för framtiden. Det handlar om att injicera framtidstro i branschen i en tid där vi måste välkomna och stötta alla initiativ för ökad användning av förnybara bränslen.

Klimatkommunernas styrelse
Lars Bergwall (C) Lunds kommun
Karin Thomasson (MP), Östersunds kommun
Muharrem Demirok (C), Linköpings kommun
Anna Jähnke (M), Helsingborgs stad
Camilla Lindoff (S), Hässleholms kommun
Ewa Lofvar Konradsson (MP), Södertälje kommun
Jamal Mouneimne (S), Lycksele kommun
Marita Bengtsson (S), Lidköpings kommun
Thomas Olson (FP), Åmåls kommun
Anna Tenje (M), Växjö kommun
Daniel Wolski (S), Malmö stad
Gustav Andersson (C), Stockholms läns landsting
Kalle Heise (Mp), Kristianstads kommun 

söndagen den 23:e december 2012

En Julhälsning till Löfvén


Bäste Stefan.

Idag är det den 23e december. Julen står inför dörren. Många av oss värmer oss nu tillsammans med familj och vänner. Vetskapen om att flertalet andra inte har det privilegiet finns där. Det stör. Det gnager samvetet.

Vi är många som är engagerade mot rasism i Socialdemokratin. Mot rasismen ställer vi varje människas lika värde. Att varje person är ofrånkomligt lika mycket värd som sin näste. I ett samhälle där rasismen äter sig allt längre in i medborgarleden är det vår uppgift att vara tydliga med just detta, att aldrig darra på manschetten.

Vi var många som läste intervjun i Dagens Nyheter. Det var en upplyftande inledning. Regeringens orättvisa segregationspolitik är Sverigedemokraternas syre. Massarbetslöshet och ökade klyftor. Osäkerhet om det blir just din tur att dras med i den våg av varsel som nu sköljer över arbetsmarknaden. 

Så småningom kom intervjun in på frågan om arbetskraftsinvandring, med regeringens och Miljöpartiets omtalade migrationspolitiska överenskommelse i centrum. Denna har skapat en incitamentsstruktur där arbetskraftsinvandrare får klä skott för att regeringen och Miljöpartiet lagt makten i företagens händer när det kommer till den centrala frågan om utfärdande av arbetstillstånd. Regeringens vilja att använda arbetskraftsinvandring som verktyg för lönedumpning tillsammans med Miljöpartiets avsaknad av en maktanalys blir här som allra tydligast. Konsekvenserna av överenskommelsen är framväxten av en dold värld av utnyttjade arbetare, slavkontrakt och handel med arbetstillstånd. En ovärdig utveckling för välfärdslandet Sverige. Att de mest utsatta också blir de som trampas på. Som ska tryckas än hårdare ner i gruset. En utveckling som i längden hotar kollektivavtalsmodellen. På sikt också välfärden.

Din analys håller fram hit Stefan. Din analys är sann om att Sverigedemokraterna frodas i en sådan miljö. Det är rätt och riktigt.

Centralt i Sverigedemokraternas dikotomi är att skapa ett vi och ett dem. Att ett ’vi’, på basis av nationell och etnisk identitet är fundamentalt olika ’dem’, invandrarna. Att svenskarna har, på basis av den nationella identitetens anknytning till den geografiskt avgränsade ytan som utgör Sverige, företrädesrätt till såväl arbete, utbildning, sociala skyddsnät och andra rättigheter. Det är här du tappar fotfästet Stefan. Du säger att

”regeringen tillsammans med Miljöpartiet har spätt på den här arbetskraftsinvandringen i samma stund som vi har människor här som skulle kunna ta jobbet om de får rätt utbildning. Det är det jag menar är fel. (DN 2012-12-23)

Det är här många av oss Socialdemokrater känner att utvecklingen likt den i Danmark, där hela det politiska fältet abdikerat inför Dansk Folkepartis problemformulering, är kusligt nära. Svensken mot invandraren. Den starkes rätt. ’Vi’ mot ’dem’.

Vi ska kritisera regeringens och Miljöpartiets migrationspolitik, Stefan. Vi ska göra det på basis av att den skapar ett nytt trasproletariat på den svenska arbetsmarknaden, med omänskliga levnadsförhållanden för de som kommer hit i hopp om en bättre tillvaro. Vi ska kritisera deras migrationspolitik för att den bidrar till lönedumpning och på sikt också ett hot mot hela den svenska modellen. Men vi ska aldrig, aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång slira in på den Sverigedemokratiska segregerande ’vi’ och ’dem’- dikotomin.

tisdagen den 30:e oktober 2012

I Oslo och Malmö putsas det banker


Är din bank ren?
Fönsterputsaktion för insyn i Oslo och Malmö 2 november.


Besök en bank, Attac Sverige och Attac Norge kräver gemensamt att bankerna ska ha fokus på samhällsansvar och hållbar utveckling. Vi menar att många av bankerna har långt ifrån rena händer, och uppmanar människor att tänka igenom var de placerar sina sparpengar – vet du vad din bank gör?
2 november putsas bankfönster i Oslo och Malmö för att öka insynen.

”Vi menar att bankerna måste ta sin del av ansvaret för krisen”, säger Benedikte P. Hansen, ordförande för Attac Norge. ”Nordiska bankkunder ska inte ligga hemma och kallsvettas om natten, med ångest för vad deras pengar gör. Därför tvättar vi bankerna, för att öka insynen”, säger August Nilsson från Besök en bank och Attac Sverige.

Är din bank aktiv i skatteparadis?
Genom att använda sig av kontor i skatteparadis bidrar storbankerna till att upprätthålla strukturer som vi vet är mycket skadliga, både för oss och för utvecklingsländer. Skatteparadisen spelar en viktig roll för att möjliggöra skatteflykt, och gör det lätt att gömma svarta pengar från handel med narkotika, vapen, människohandel och pengar från korruption. Även om banken finns på en gata nära dig har moderkoncernen kanske kontor på Cayman Islands eller i andra skatteparadis. En aktuell rapport från Tax Justice Network visar att en superrik elit har smusslat undan hisnande 140 000 miljarder kronor till världens skatteparadis, den globala ekonomins svarta hål.

Investerar din bank i råvaror?
FN och FAO är några av de organisationer som har kopplat ökade investeringar i livsmedel till de stora hopp i livsmedelspriser som vi har sett sedan 2007. Det handlas mellan 20 och 30 gånger mer finansiella produkter baserade på livsmedel, än vad värdet på själva handeln med livsmedel utgör. Bevisen för att detta har en effekt är bekräftade. Många banker fortsätter ändå att erbjuda investeringar i livsmedel till privatpersoner.

Ger din bank god rådgivning?
Efter finanskrisen 2008 kom det fram att många småsparare hade blivit rekommenderade komplexa finansiella produkter och lurade ut på aktiemarknaden av bankernas säljare. Enligt norska Forbrukerrådets undersökning sommaren 2012 pågår detta fortsatt. Rekommenderar din bank investeringar i komplexa produkter, och vem tjänar i så fall på det?

Vilket värde får du för pengarna?
Många banker är dyra för oss som kunder, andra är billigare och har samtidigt en mer hållbar verksamhet. De fyra svenska storbankerna har de senaste fem åren kammat hem vinster på över 400 miljarder kronor, till stor del tack vare svenska folkets bolån.
Välj en bank där du vet vad pengarna jobbar för, och gör slut med smutsiga banker!

Datum och tid – Fönsterputsaktion i Malmö
2 november 12.00 – start vid Nordea, Södra Förstadsgatan 78

Kontakt
Vi finns tillgängliga per telefon/för intervju tisdag 30 oktober och i samband med aktionen 2 november.
besokenbank@gmail.com
Alex Veitch, 073-5538344
August Nilsson, 073-6982557

Nätverket Besök en bank – Engagerade i Malmö för rättvis ekonomi
http://besokenbank.wordpress.com/

Attac Sverige
http://attac.se/

Attac Norge
Benedikte P. Hansen, ordförande i Attac Norge +47 91587423
Eivind Hageberg, medlem i arbeidsutvalget Attac Norge +47 91321804
http://www.attac.no/
tisdagen den 18:e september 2012

Socialdemokraterna i Malmös beslut om vinststopp i välfärden




Socialdemokraterna i Malmös beslut om välfärdens framtid

Den största utmaningen för socialdemokratin är att återupprätta medborgares tro och respekt för politiken. Utvecklingen de senaste decennierna har varit den motsatta, politiken har tappat kraft då det politiska hantverket till viss del abdikerat från ansvar. Politiken har i denna process lämnat över ett allt större ansvar till marknader att lösa samhälleliga problem, så också inom välfärdspolitiken. Istället för att vara en fredad zon från marknadsmekanismer, där demokratiska, jämlika och humanistiska värden skulle värnas istället för ekonomiska, har marknadsprinciper blivit alltmer dominerande i välfärdssektorn.

Medborgaren har blivit alltmer lik en kund när den sätts att välja bland en uppsjö av utförare. Har du oturen att välja fel skola eller vårdcentral, eller har föräldrar eller släktningar som inte klarar av att välja eller inte ens bryr sig, då faller oturslotten på dig själv. Valfriheten har på så vis privatiserat och minskat friheten; jag väljer för mig, du för dig och om du väljer fel är det din ensak. Men skola, vård och omsorg skiljer sig från andra dagligvaror och produkter i och med att de inte är marknadsprodukter utan medborgerliga rättigheter och fundamentala samhällsnyttor som varken samhället eller individen har råd att spela roulette om.

Ett ytterligare steg på vägen mot en marknadsbaserad välfärd är att man släpper in aktiebolag som drivs av kravet att ge sina ägare ekonomisk avkastning. Riskkapitalbolag tjänar idag stora pengar i svenska skattefinansierade välfärdsverksamheter. Inget land i Europa kan egentligen jämföras med det system som på senare år byggts upp i Sverige där upphandlare av välfärdsverksamheter efter en upphandling ges en bestämd summa pengar för att genomföra verksamheten. Riskkapitalbolagen kan i detta system inte öka sin vinst genom att expandera (som företag i regel gör på andra marknader) eller att kräva mer pengar från kommunerna eller landstingen, de kan bara öka sin vinst genom tryck inåt, dvs kvalitetssänkningar.

Koncentrationen av ägandet inom välfärdsverksamheterna är också mycket stor – inom exempelvis äldreomsorgen delar två företag på mer än hälften av den privata marknaden. Förhoppningarna som fanns om att privatiseringarna och avregleringarna skulle öppna upp för små föräldrakooperativ och dylikt realiserades aldrig. Välfärden har istället blivit en mycket lukrativ marknad för företag - riskkapitalbolag i äldreomsorgen med mer än 20 anställda har i snitt 21 procents avkastning på eget kapital, att jämföra med åtta procent i hela näringslivet.

Slutliga steget på vägen mot en marknadsbaserad välfärd är att också finansieringen privatiseras. De företag som utför välfärdstjänster på uppdrag av kommuner och landsting säljer ofta också tilläggstjänster. Det ligger därför i deras egenintresse att basutbudet blir så litet som möjligt och att så många som möjligt ser sig nödgade att komplettera med privata lösningar. En sådan utveckling ger medborgarna en allt ostadigare grund att stå på. Syftet är tydligt, man vill göra den offentliga välfärden så dålig att alla andra alternativ ter sig bättre.  Många av dem kommer inte att ha råd med de privata lösningar som krävs om man ska få mer än det absolut nödvändiga.

Socialdemokratin måste därför verka och värna för en demokratiskt styrd välfärdssektor där människors behov står i centrum. Socialdemokratin måste också kritiskt granska de avregleringar, bolagiseringar, utförsäljningar och privatiseringar som skett av annan samhällsnyttig verksamhet som kommunikationer, energiförsörjning och apotek. För en vidgad och fördjupad demokrati krävs en sammanhållen strategi för hur dessa verksamheter ska organiseras framöver.  


Malmö Arbetarekommun föreslår att s-kongressen beslutar

Att Socialdemokratin aktivt deltar i att kritiskt utvärdera och hitta alternativ till de marknads- och valmodeller som blivit norm inom offentlig sektor.

Att Socialdemokratin står upp för samhällsmedborgarnas rätt att kunna lita på hög och likvärdig kvalitet i alla skattefinansierade välfärdsverksamheter, och på så sätt motverkar den trend där ansvaret läggs på den enskilde att välja en utförare som håller högre kvalitet än en annan utförare. Det allmänna utbudet av välfärdstjänster ska hållas på en så hög och likvärdig nivå att det stora flertalet inte upplever något behov av tilläggstjänster.

Att Socialdemokratin ska verka för att en ickevinst-princip ska vara rådande inom vård skola och omsorg. Skattepengar avsedda för välfärd ska gå till välfärd, inte privata vinster.

Att Socialdemokratin ska verka för att Lagen om valfrihet (LOV) rivs upp.

Att Socialdemokratin tillsammans med LO initierar ett långsiktigt arbete för att identifiera sektorer som på grund av deras centrala funktion för vår gemensamma välfärd bör undandras marknadsekonomin och underställas demokratisk kontroll, samt utarbeta strategier för hur denna demokratiska kontroll ska utövas och hur dessa sektorer ska organiseras för att bidra till största möjliga samhällsnytta.

___

En helt enig styrelse ställer sig bakom motionen.
onsdagen den 5:e september 2012

(S)kattefinansierad non-profit välfärd


Den svenska välfärden har de senaste årtiondena allt mer privatiserats och kommersialiserats. Argumenten för det har varit förhoppningar om en ökad mångfald och högre kvalitet till lägre kostnad. I dag kan vi konstatera att utfallet blev ett annat.

En stor och växande andel av de privata välfärdstjänsterna utförs av vinstsyftande bolag. Förväntningar om att privatiseringarna framför allt skulle gynna idéburna och kooperativa alternativ besannades aldrig. De har i stället trängts undan.

Löftet om högre kvalitet till en lägre kostnad har inte heller infrias. Tvärtom visar internationella studier på en något lägre kvalitet, men betydligt sämre kostnadseffektivitet hos vinstdrivna sjukhus och vårdhem, än motsvarande inrättningar utan avkastningskrav.

Personaltätheten är lägre i privata omsorgs- och utbildningsföretag än i den offentliga vården och skolan. Utbildningsväsendet brottas med segregation och betygsinflation till följd av en allt hårdare konkurrens om elevernas skolpeng.

Via banklån, aktieägarlån och räntesnurror förvandlas nu skattemedel avsedda för skola, vård och omsorg till privata vinster som inte sällan placeras i välfärdskoncernernas säten i skatteparadis.

Sammanfattningsvis leder vinstdrift bort från målet om en välfärd med hög kvalitet som fördelas efter behov. Den motverkar kostnadseffektivitet och transparens. Om detta är allt fler, experter som politiker, överens. Frågan handlar därför inte längre om värdet av en vinstfri välfärd utan om hur vi når dit.

Ett självklart sätt vore att rikta skattefinansiering enbart till de verksamheter och eldsjälar som har ett primärt engagemang i välfärden, det vill säga till aktörer, offentliga som privata, utan vinstkrav.

En sådan reform bör genomföras över tid. Exempelvis ska de upphandlingsavtal som nu är i bruk gälla tills de löper ut. Men därefter ska eventuella nya entreprenader följa modellen. På så vis ges utrymme till ombildning från vinstsyftande företagsformer till exempelvis kooperativ eller idéburna föreningar som fortsatt ska vara berättigade till offentlig finansiering. Däremot kommer de företag som vill uppbära vinst från välfärdsverksamheter själva att få ansvara för sina intäkter.

Förslaget är i linje med S-kongressens beslut från 2009 om att ge ideella, kooperativa och andra sammanslutningar utan vinstsyfte goda möjligheter att medverka i välfärden utifrån sina unika förutsättningar och utan att tvingas att konkurrera med internationella vårdkoncerner. Samtidigt garanterar den Stefan Löfvens målsättning från tidigare i år om att ”varenda skattekrona ska användas till det den är avsedd för”.

Naturligtvis är inte vinstfrihet det enda som krävs för en bättre välfärd – meddelarfrihet, ersättningssystem med tydligare behovsprägel, och högre och mer specifika kvalitetskrav är bara några exempel på andra, välbehövliga reformer. Men det är ett viktigt steg på vägen.

En välfärd utan profit vinner vi alla på.

Daniel Wolski, styrelseföreträdare Socialdemokraterna i Malmö

Daniel Johansson, förbundsstyrelseledamot Socialdemokratiska studentförbundet