måndag 10 februari 2014

Från enhetsskola till marknadsskola

Den enhetliga skolan som socialdemokratin skapade på 50-talet var avsedd att utjämna de sociala villkoren mellan eleverna. Kort beskrivet var ambitionen att skolan skulle fungera som en institution där klasskillnadernas negativa effekter skulle minskas för att på allvar ge unga jämbördiga förutsättningar för framtiden. Grundtanken för dåtidens enhetsskola går att finna i Per Albin Hanssons berömda folkhemstal (jmf hemmet med skolan):
Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade.
Mycket vatten har runnit under den svenska skolans broar sedan dess. Den allra största vågen av förändringar skedde under 1990-talets första hälft då den svenska skolan reformerades i grunden. Skolan öppnades inte bara upp för privata alternativ (inklusive marknadsdrivande aktörer). Hela finansieringsmodellen förändrades i grunden med Carl Bildts valfrihetsreformer. Med denna reform införandes skolpengsystem (där skolpengen följer eleven till den skolan han eller hon går i), den fria etableringsrätten för privata aktörer att starta upp en skola var- och närhelst skolentreprenören vill och slutligen skolvalsmodellen - som gav föräldrar och elever möjlighet att välja skola själva. Systemet baseras på en tanke om eleven som en kund och där skolan är en marknad. Likt du handlar morötter på ICA ska du alltså kunna handla utbildning på skolmarknaden.
Jämför vi den svenska enhetsskolan med dagens marknadsskola kan vi se hur den utjämnande ambitionen med enhetsskolan har förbytts till en segregerande effekt i klassamhället. Likvärdigheten och de generella kunskapsnivåerna sjunker idag mellan såväl elever och skolor. Den största anledningen till det menar såväl Skolverket och OECD är den nuvarande skolvalsmodellen, vilken har bidragit till att elever med hög studiemotivation och engagerade föräldrar samlas i skolor där det finns många andra studiemotiverade elever.[1] Skolvalet har på så vis lett till att skolor blivit mer homogena i sin sammansättning, efter både klassbakgrund och elevers prestationer.
Studiemotiverade elever söker sig idag bort från mindre ”attraktiva” skolor medan de lågpresterande lämnas kvar. Denna effekt brukar ofta skyllas på boendesegregationen i sig – men enligt Jonas Sandqvist, Skolverkets undervisningsråd och projektledare för rapporten ”Likvärdig utbildning i svensk grundskola?”, visar deras undersökningar att boendesegregationen inte varit en drivande faktor för den sjunkande likvärdigheten i skolan. Detta baseras på jämförelser på boendesegregationens utveckling jämfört med skolsegregationens tilltagande effekter.
Ytterligare skäl[2] till den ökade ojämlikheten och de sjunkande kunskapsnivåerna i skolan är att många kommuner inte fördelar resurser efter elevernas behov och att det funnits en tilltagande individualisering av skolarbetet där elever får bedriva alltmer av skolarbetet på egen hand, vilket bidragit till att stödet hemifrån blivit allt viktigare. En annan bidragande orsak är att elever i behov av stöd placeras i särskilda undervisningsgrupper och att elever generellt delas in i grupper efter kunskapsnivåer, något som differentierar kunskaper än mer. Sammanfattningsvis kan vi se är hur marknadiseringen och individualiseringen av den svenska skolan skapat en institution som segregerar istället för att integrera.
Med bakgrund av ovanstående och den dagsaktuella rapporten som Leif Lewin sammanställt på uppdrag av regeringen är det tydligt hur borgerligheten nu söker att gömma elefanten i rummet, dvs den marknadiserade skolan. Det torde vara socialdemokratins roll att förse densamma med en rejält trumpet och på allvar lyfta problematiken med det paradigmskifte som fått den svenska skolan på fall. 
För det handlar ju till sist och syverne om våra barns framtid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar