torsdag 24 januari 2013

Full sysselsättning och politiska prioriteringar inför 2014


”Full sysselsättning är vår övergripande politiska prioritering. Skapandet av fler jobb och aktiva insatser mot arbetslösheten går före allt annat. Jobben ska sättas främst i hela den ekonomiska politiken. Vi socialdemokrater ska vidta de åtgärder som krävs och söka de allianser som är nödvändiga för att bryta arbetslösheten och få fler människor i arbete.”

Så lyder den nya portalparagraf socialdemokratiska partistyrelsen föreslår kongressen att besluta om. Vad som hittills släppts är förslaget om att sluta sysselsättningsgapet mellan kvinnor och män liksom att förbättrad arbetsmiljö får högre prioritet än tidigare. Ett annat förslag partistyrelsen lägger till kongressen är att ställa sociala krav vid upphandlingar, vilket prövats med framgång i Stockholm under 2005-2006 (borgerliga majoriteten rev upp beslutet vid maktskiftet i Stockholm stad) och som nu också har sjösatts som del i vita-jobbmodellen i Malmö stad. Så långt är det bra.

Det finns dock två knäckfrågor som återstår. En kopplad till själva portalparagrafen i sig och en andra, mer övergripande fråga, om prioriteringar i den socialdemokratiska politiken.

Det första och mycket intressanta är frågan om full sysselsättning i förhållande till den ekonomiska politiken. Den fulla sysselsättningen som prioritet i den ekonomiska politiken har inte funnits på den politiska dagordningen sedan 1980-talets mitt. Paradigmskiftet från full sysselsättning som överordnat mål i den socialdemokratiska ekonomiska politiken till inflationsbekämpning är en av hörnstenarna i den konfliktyta som kom att kallas Rosornas krig. Keynesiansk politik daterades som politisk historia i den nyliberala våg som svepte över 80-talet och framåt. 1983 menade Kjell Olof Feldt att det inte fanns något val mellan bekämpning av inflation och arbetslöshet. Kampen mot inflationen gavs högsta prioritet. Betydande nedskärningar av de offentliga utgifterna följde och ett tak på 4% sattes på de indexreglerade statsutgifterna, det så kallade budgettaket.

Om det nu pågår en omförhandling i den ekonomiska politiken och huruvida socialdemokratiska partistyrelsen tänker föreslå s-kongressen att lyfta budgettaket, det återstår fortfarande att se. Budgettaket och inflationsbekämpning som överordnad norm har av undertecknad och många andra kritiserats för att vara en av grundorsakerna till att vi inte lyckats forma ett alternativ till den borgerliga ekonomiska politiken. Vi rör oss inom samma ramar och har mycket små möjligheter att bedriva konjunkturspolitik, något som får långtgående konsekvenser för sysselsättningsgraden i Sverige.

Till den andra frågan hör prioriteringsfrågan.”Full sysselsättning och aktiva insatser mot arbetslöshet går före allt annat”. Så inleds det pressutskick som först nådde DN debatt och därefter de socialdemokratiska medlemmarna. Nog för att full sysselsättning är en central princip i socialdemokratisk politik och ideologi, men man måste vara försiktig när det handlar om prioriteringar, ordval och sätt att uttrycka sig. På senaste träffen för Bommersviksakademien föreläste en av nya moderaternas grundare, Ulrica Schenström, om förutsättningarna inför nästa val. De centrala frågorna som kommer att avgöra valets utgång 2014, och som också avgjort de tidigare tre valen, menar Schenström är (1) den ekonomiska politiken, (2) jobben och (3) välfärden. Hur partier profilerar sig måste hela tiden vara i rörelse. Inom parentes för 2014 ställde hon moderaterna – det nya välfärdspartiet. En flagga vi inte bör glömma.

Det finns nämligen en mycket viktig poäng att hämta i detta. Alla undersökningar visar idag att vi åtnjuter ett större förtroende i välfärdsfrågorna än moderaterna. Det finns dock ingen automatik som säger att vi kommer att vinna välfärdsfrågorna. Det allra största hotet mot det är om vi väljer att inte politisera dem. Det är här problemet med prioriteringen av jobben kommer in. I samband med nya moderaternas skapelse har välfärden nämligen varit lite av en konsensusfråga som ingen varken gjort av eller till inom. Åtminstone inte när det gäller politisering. Vårdval och LOV har antagits utan att det bådat någon större debatt i riksdagens kammare. Socialdemokratin har åtnjutit förtroende eftersom partiet rent historiskt varit det alternativ som konstruerat och utvecklat välfärdsstaten och sett det som en byggsten i det demokratiska samhället. Lämnar vi inte konsensussynen på välfärden, både i frågan om vinstintresse, marknadsincitament och jobbtillfällen i den offentliga sektorn, då lämnar vi vägen öppen för moderaterna att profilera sig i frågan.

Nu ställer sig säkert somliga frågan om hur pass troligt det är att moderaterna skulle kunna konkurrera ut socialdemokraterna i välfärdspolitiken. Då bör man också ställa sig frågan hur moderaterna kom att äga epitetet Det nya arbetarpartiet (2006) och Det enda arbetarpartiet (2010). Är det något vi bör lära oss från detta är att inte underskatta våra motståndare. Och då gäller det att kunna hålla tre politiska områden i luften samtidigt.

Rekommenderar även Anna Ardins blogginlägg på samma område --> 

onsdag 9 januari 2013

Annie Lööfs idéer under luppen






Det stormar rejält i Centern efter att det nya förslaget till idéprogram presenterats. Idag offentliggjorde Annie Lööf sin syn på programmet (där hon nu tar avstånd från månggifte och förändrad arvsrätt). Istället vill hon se "mer socialt & grönt fokus i det förslag jag och partistyrelsen ska behandla i februari". I en twitterkommentar till EU-parlamentarikern Åsa Westlund (S) klargör Annie Lööf sin ideologiska hemvist: "Jag har aldrig kallat  mig nyliberal och heller aldrig varit det". En tillbakablick i Annie Lööfs egen hemsida träder en annorlunda bild fram, där de politiska förslagen Lööf drivit (inom CUF) bland annat genomsyras av nedmontering av välfärdsstaten, sänkta och plattare skatter liksom avskaffandet av centraliserade kollektivavtal. Sin filosofiska inspiration hämtar hon från Robert Nozick och Ayn Rand. Inte nyliberal? Döm själva. 

·        Plattskatt - "Ingen progressivitet inom skattesystemet. Vi måste få ett rättvist, genomskinligt skattesystem som är enkelt att förstå" (2005-05-11)
·         Grundtrygghetssystemet - "Ta bort inkomstbortfallsprincipen och inför en nivå lika för alla." (2005-05-11)
·        CUF vill minska fackets och kollektivavtalens roll - "Avskaffa centraliserade kollektivavtal." (2005-06-20)
·        Avskaffa strandskyddet - "I ett glesbefolkat land med 95 000 sjöar och 300 mil kustremsa kan vi faktiskt unna folk att få titta på gläns över sjö och strand från verandan" (2005-05-22)
·        Avskaffa LAS -  ”För mig som socialliberal är det helt orimligt att stödja turordningsreglerna idag där sist in först ut gäller.” (2005-08-26)
·        Sälj ut statliga bolag - "Jag måste också gratulera de statliga bolagen till att detta år gått med rejäl vinst, kanske ska ni läggas ut på den privata marknaden så att priserna och tjänsterna konkurrensutsätts lite bättre så att konsumenterna också känner av den enorma vinstökningen?" (2005-08-26)
·        Sänk arbetsgivaravgiften – ”Sänk arbetsgivaravgiften ordentligt, till ungefär 20 %” (2005-08-24)
·       "Låt människor själva betala arbetsgivaravgiften och synliggör därigenom de dolda skatterna" (2005-08-24)
·        "Ta bort dubbelbeskattningen av aktiebolag" (2005-08-24)
·        "Slopa fastighetsskatten"(2005-08-24)
·        Om Lex Laval - Min innerliga förhoppning är att Sverige fälls å det kraftigaste i EU-domstolen för att kraftigt ha en lagstiftning som bryter mot grundfundamentet i EU. Men säkerligen hittar de något undantag där man kan åberopa "sociala skäl" eller dylikt. (2005-10-11)
·        "Avskaffa spelmonopolet" (2005-10-10)
·        "Skrota AMS"(2006-05-16)
·       "Skrota CSN" (2006-05-16)
·        "Skrota migrationsverket" (2006-05-16)
·        "Avskaffa public service och inför ett upphandlingsförfarande med privata aktörer"(2006-05-16)
·        "Skrota det kommunala skatteutjämningssystemet"(2006-05-16)
·       "Stoppa utvidgningen av antalet högskoleplatser"(2006-05-04)
·        Varför centerpartist? "Jag är glad för den tydlighet som centerpartiet har gjort de sista fem åren. Det var i förnyelsens skede som jag såg det intressanta i partiet och hade de inte gjort det s k högerhoppet hade jag inte valt centern då jag gick med 2001. Högerhopp och högerhopp. Det beror ju på vad man förhåller sig till. Utgår man från socialdemokratin är det ju ingen konst att gå till höger. Och jag gör gärna många högerhopp så länge den varma politiken med människa, jobb, företagande, miljö och valfrihet finns med som bärande värdeord." (2006-06-04)
·        Filosofisk inspiration:  "När man nämner Nozick tänker många kallt, hårt, nattväktarstat, klara dig själv- bäst du vill. Nozick har för många blivit ett skälssord och tar man upp honom som exempel i en svensk debatt ligger man risigt till. Nozick för mig har alltid väckt intresse. Han liknar skattebetalningen med tvångsarbete, något som jag i viss mån tycker att den är. Vissa dagar i veckan jobbar man inte åt sig själv - utan man jobbar åt staten. För omfördelningens skull. Att sedan 8 av 10 skattekronor kommer tillbaka till mig genom livets gång gör ju att skatteinbetalningen blir än mer absurd. Han kritiserar hårt de mönsterbildningsfilosofer som Rawls, Marx och Bentham som söker ord för att fylla ut den klassiska maximen "Från var och en...till var och en...". Själv förespråkar han att fördelningen sker genom människors fria val och på den fria marknaden (redan nu vet jag att 1002 läsare kommer att hoppa igång). Men är det inte en intressant tanke? Nozick sammanfattar sin tes med: "Åt var och en som han väljer, till var och en som han blir vald". Frihet, Valfrihet och enligt Nozick större rättvisa.""
·        Mer filosofisk  inspiration"Jag har precis läst färdigt tegelstenen Atlas Shrugged, skriven av Ayn Rand och jag är oerhört imponerad, både av gestalterna i boken men också filosofen Rand som på ett fantastiskt sätt beskrivit sin övertygelse i skönlitterär form."




tisdag 8 januari 2013

Injicera framtidstro i det lokala klimatarbetet



Utredningen om hur Sveriges fordonsflotta ska bli fossiloberoende är kanske den viktigaste utredningen som regeringen tillsatt på många år. Den har ett tufft uppdrag och förväntningarna på förslagen i slutet av nästa år är skyhöga. Resultaten av arbetet liksom regeringens besked i brådskande frågor blir avgörande för vilken väg Sverige ska ta för att minska utsläppen. Och vilken roll kommuner och regioner kommer ha i den omställningen.

De allra flesta av Sveriges kommuner har länge arbetat intensivt med energiomställning och att minska den lokala klimatpåverkan. 27 kommuner och två regioner med tillsammans drygt 3,7 miljoner invånare har dessutom valt att gå samman i föreningen Klimatkommunerna med det primära syftet att minska utsläppen av växthusgaser i Sverige.

Fjärrvärme och energieffektiviseringar har varit avgörande bidrag, men också investeringar i biogasanläggningar, upphandlade gasbussar och utbyggda tankstationer är exempel på klimatsmarta och samhällsnyttiga investeringar. Dessa mångmiljardinvesteringar har slutit kretsloppen, minskat utsläppen, förbättrat luftkvaliteten samt skapat arbetstillfällen. Idag finns drygt 230 biogasanläggningar runt om i landet. En ökande andel av dessa uppgraderar gasen till fordonskvalitet vilket bland annat lett till att antalet gasbussar ökat dramatiskt de senaste 10 åren - från ett trettiotal bussar i början på 2000-talet till dagens närmare 1600. Antalet privatbilister som kör på gas har under samma tidsperiod stigit från ett par tusen till dryga 36 000.

Intresset är stort bland såväl kommuner och regioner att fortsätta vara en drivande kraft till minskad klimatpåverkan och till att nå de politiskt uppsatta målen. Men ska dessa aktörer våga satsa och kunna förverkliga framtida åtgärder krävs en långsiktig nationell politik, inte minst biogasområdet. Biogas är ett av de mest miljöeffektiva energislagen, särskilt när vi använder vårt eget avfall eller gödsel som bas. En fortsatt hög andel biogas i fordonsgasen är avgörande och potentialen för ökad biogasproduktion finns. Men investeringarna är kostsamma och kräver politiska styrmedel för lönsamhet.

Ett utredningsår kan tyckas gå snabbt men redan nu måste regeringen ge besked om två akuta frågor för biogasen. Det ena är att hos EU ansöka om förlängning av skattebefrielsen för biogas som drivmedel. Den andra är förlängning av det reducerade förmånsvärdet för tjänstebilsköpare av gasbil som visat sig så viktiga för att få ut gasbilar på marknaden. Båda dessa löper ut nästa år. Sena besked och otydlighet från regeringen blir en bromskloss i en utveckling för långsiktigt hållbara bränslen.

Tillsammans med branschorganisationen Energigas Sverige lägger Klimatkommunerna idag fram ett fyrpunktsprogram till såväl utredaren som till regeringen:

1. Se biogasens potential som en av de viktiga lösningarna för den framtida
fordonssektorn.
2. Föreslå ett kraftfullt och långsiktigt styrmedel som premierar produktion av lokala
biodrivmedel på bekostnad av bensin och diesel.
3. Värna de mångmiljardinvesteringar som redan gjorts i landets regioner och kommuner i
biogasproduktion, i tankstationer och i upphandlingar mot gasdriven kollektivtrafik.
4. Ge snarast besked om det blir förlängning av skattebefrielsen och det reducerade
förmånsvärdet.

Sveriges kommuner och regioner har spelat en avgörande roll i klimatarbetet och den lokala omställningen. Ska det lokala arbetet mot minskade utsläpp i fordonssektorn fortsätta måste den nationella politiken vara trovärdig gentemot kommunerna. Utredningen och regeringen har en unik möjlighet att nu ta tillvara den potentialen och viljan även för framtiden. Det handlar om att injicera framtidstro i branschen i en tid där vi måste välkomna och stötta alla initiativ för ökad användning av förnybara bränslen.

Klimatkommunernas styrelse
Lars Bergwall (C) Lunds kommun
Karin Thomasson (MP), Östersunds kommun
Muharrem Demirok (C), Linköpings kommun
Anna Jähnke (M), Helsingborgs stad
Camilla Lindoff (S), Hässleholms kommun
Ewa Lofvar Konradsson (MP), Södertälje kommun
Jamal Mouneimne (S), Lycksele kommun
Marita Bengtsson (S), Lidköpings kommun
Thomas Olson (FP), Åmåls kommun
Anna Tenje (M), Växjö kommun
Daniel Wolski (S), Malmö stad
Gustav Andersson (C), Stockholms läns landsting
Kalle Heise (Mp), Kristianstads kommun