söndag 22 juli 2012

Ni kan döda alla våra rosor, men aldrig hindra våren




Idag gråter vi och vredgas. Ett illdåd har för ett år sedan berövas oss 69 unga socialdemokratiska liv. Berövat familjer deras barn. Berövat vänner deras kamrater. Ryckt bort samhällsomdanare och världsmedborgare. Ett sorgens undantagstillstånd har införts i arbetarrörelsen i världens alla länder.

Ni tillhörde en rörelse som ville att demokratin skulle vara något mycket mer än bara att styra. Som ser demokratin som ett sätt att leva. Att lyssna till varandra, att respektera varandras idéer. Att ställa upp för varandra och räcka varandra händerna.

I en värld där vapen kan förgöra mänskligheten många gånger om, kämpade vi tillsammans om en värld i fred. I en värld av vidgade klyftor mellan fattiga och rika kämpade vi för ett annat sätt att leva tillsammans och en annan ekonomisk utveckling än den som bygger på den starkes rätt över den svage. Om solidaritet över alla gränser. I en värld där miljontals människor förföljs för sina idéer, sin tro eller sin hudfärg kämpade vi för att det finns ett mänskligt sätt att organisera samhället. I en värld av fördomar, misstänksamhet och ökat främlingsskap drömde vi om en värld där vi behöver varandra. Och i en värld där våldet bereder ut sig, där individer och grupperingar försöker skrämma sig till makt, hävdade vi människovärdet, icke-våldet, det öppna samtalet och den fria debatten som den enda vägen till en värdig gemenskap.

Det är visserligen möjligt i ett öppet samhälle att med våld sätta stopp för samhällsförändrares liv, men det är inte möjligt att dräpa idéerna. Era idéer lever kvar i en hel generations drömmar. Deras lyskraft betvingar döden. Det blir för oss en bjudande plikt att, med er anda, fortsätta att föra dom tystades talan, ge dom ofria hopp och dom svaga styrka. 

Våra vänner och kamrater har blivit mördade men ni kommer aldrig att dö.

Någon har sagt, som en kristall bryter ljusets strålar och skapar en ny klarhet, bryter sorgens tankar och öppnar en ny insikt. Som en medlem i Arbeiderpartiets Ungdomsförbund skrev

När en man kan förorsaka så mycket ont - tänk vad mycket kärlek vi kan skapa tillsammans.

2 kommentarer:

  1. Mycket bra skrivet, Daniel! Hoppas att det finns många, många där ute som tänker och tycker som du!

    SvaraRadera
  2. Mycket bra skrivet, jag kom att tänka på en dikt av Dan Andersson.

    Kärlek!

    SvaraRadera