måndag 26 mars 2012

Det här med EBO-lagen


Socialdemokraterna i Göteborgs ordförande Anna Johansson gästade Malmö arbetarekommuns årsmöte och höll ett öppenhjärtligt tal i princip utan manus. Hon talade framför allt om vikten av att socialdemokratin måste vända sig från debatten om invandring och integration och istället tala mer om jämlikhet och kunskap. I samma spår fortsatte vår nyvalde ordförande i Malmö, Joakim Sandell; ”Problemen i Malmö är inte att det bor många s.k invandrare här, problemet är att det bor för många arbetslösa här. Detta är en klassfråga, ingenting annat.”
Vikten av att ta det här med oss kan inte understrykas tillräckligt nog. Ty det har blivit kutym i dagens Sverige att individualisera strukturella problem så som exempelvis arbetslösheten. Har du inget arbete är du antingen från fel kultur, lat, okunnig, felplacerad eller ointegrerad. Praktiska förslag som utgår från en sådan syn har bland annat varit sänkta ersättningsnivåer i försäkringssystemen, språk- och medborgartest, avskaffad EBOlag, introduktionsår, reglerad anhörighetsinvandring, niqab/burkaförbud och lägre löner. 
Men samtidigt som vi kan kalla det en process av individualisering av strukturella problem görs den också i en kollektivistisk anda. Kollektivet är nämligen de socioekonomiskt svaga. Samhällsutvecklingen har drivits till den ytterlighet att de enda som tycks vara politiskt korrekt att detaljreglera är de som har det dåligt ställt och att det är deras eget val av bland annat boendeplats som skapar deras utsatta situation. Jag tror att vi  istället måste se segregationen för det egentliga problem det är, dvs att Malmö och många andra städer är uppdelade efter vilken ekonomisk styrka invånarna besitter och huruvida du har ett arbete eller inte. I en sådan syn blir diskussionen om EBO-lagen problematisk. Då blir frågan nämligen inte till en ”invandrarfråga” utan om en klassfråga. Och säg mig den politiker som på segregationens lösning idag skulle våga gå ut med ett förslag att detaljreglera var alla medborgare ska bo någonstans, oberoende av inkomst?


Ett av de allra starkaste argumenten för EBO-lagstiftningens avskaffande har varit att många som söker boende hamnar hos släktingar i överfyllda lägenheter med dålig kvalitet. Här har vi ett ansvar att fylla från politiken att se till att allmännyttans lägenheter håller en god kvalitet och att vi tillgodoser att lägenhetsbeståndet motsvarar behoven som finns. I bland annat Malmö har många oseriösa bostadsaktörer valt att utnyttja utsatta människor och här har vi i majoriteten satt ner foten och öppnat upp för tvångsförvaltande av lägenheter och vi har också arbetat hårt för ökad tillsyn och kontroll av lägenhetsbeståndet. 


Jag är skeptisk till att vi ska detaljstyra var människor ska bo någonstans, vare sig du har det gott eller sämre ekonomiskt ställt. Vad vi behöver skapa är en kraftfull politik för full sysselsättning, en skol-och utbildningspolitik på likvärdighetens grunder liksom en progressiv bostadspolitik. Med de tre områdena i fokus kan vi kraftfullt motverka segregationen utan att stigmatisera människor. 

2 kommentarer:

  1. Ebo-lagen har lett till att flyktingar framför allt samlats i Malmö och ett par andra städer. När man inte kan språket och har svag utbildning med sig så blir det svårt att hitta arbete. Det är inte konstigt att vi nu har de sämsta skolorna i landet och hög brottslighet. Infödda svenskar med arbete flyttar senast när det är dags för grundskola för barnen. Det leder till att skattekraften minskar och än färre barn som lär sig svenska bra. Ebo-lagen har lett till att flyktingar hamnar i utanförskap och Malmö som stad fått enorma problem.
    Avskaffa Ebo-lagen och tvinga alla kommuner att ta emot sin andel av flyktingar (som det är nu så tvingas Malmö och några andra kommuner). Flyktingpolitiken är nationell. Detta ger flyktingen en bättre möjlighet till både arbete och bra bostad - alltså ett bra sätt att minska klassklyftorna.
    När individen blivit placerad på en ort så står det sen denne fritt att söka bostad var man vill, genom egen försörjning, precis som det är för alla som inte är flyktingar.
    Jag har hittills röstat på S men om inte S har enad front och vill förändra det som inte fungerat för någon, så blir det definitivt högersidan i Malmö i valet 2014. De har åtminstone insett att Malmö inte kan ta ansvar för en så stor del av flyktingpolitiken. Eftersom detta är en så viktig fråga så blir detta mitt val trots att det för övrigt inte är mycket jag håller med om i deras politik.

    SvaraRadera
  2. Du skriver:
    "Vad vi behöver skapa är en kraftfull politik för full sysselsättning, en skol-och utbildningspolitik på likvärdighetens grunder liksom en progressiv bostadspolitik."
    Vid första anblicken låter det bra.
    Men!
    Du skriver inte något om HUR!
    Hur åstadkommer man full sysselsättning?
    Vad betyder "en skol-och utbildningspolitik på likvärdighetens grunder" rent konkret? Och hur når man i så fall dit?
    Vad innebär konkret en "progressiv bostadspolitik"? Och hur realiserar man en sådan?
    Vackert önsketänkande är just vackert. Men det är inte särskilt konstruktivt. Politiken behöver mer än vackra önskemål. Den behöver en diskussion om konkreta åtgärder. Ungefär så här:
    Vi vill uppnå detta...
    Då gör vi så här...
    Bra! Då gör vi det...
    Då kanske det händer något!

    SvaraRadera