måndag 26 mars 2012

Det här med EBO-lagen


Socialdemokraterna i Göteborgs ordförande Anna Johansson gästade Malmö arbetarekommuns årsmöte och höll ett öppenhjärtligt tal i princip utan manus. Hon talade framför allt om vikten av att socialdemokratin måste vända sig från debatten om invandring och integration och istället tala mer om jämlikhet och kunskap. I samma spår fortsatte vår nyvalde ordförande i Malmö, Joakim Sandell; ”Problemen i Malmö är inte att det bor många s.k invandrare här, problemet är att det bor för många arbetslösa här. Detta är en klassfråga, ingenting annat.”
Vikten av att ta det här med oss kan inte understrykas tillräckligt nog. Ty det har blivit kutym i dagens Sverige att individualisera strukturella problem så som exempelvis arbetslösheten. Har du inget arbete är du antingen från fel kultur, lat, okunnig, felplacerad eller ointegrerad. Praktiska förslag som utgår från en sådan syn har bland annat varit sänkta ersättningsnivåer i försäkringssystemen, språk- och medborgartest, avskaffad EBOlag, introduktionsår, reglerad anhörighetsinvandring, niqab/burkaförbud och lägre löner. 
Men samtidigt som vi kan kalla det en process av individualisering av strukturella problem görs den också i en kollektivistisk anda. Kollektivet är nämligen de socioekonomiskt svaga. Samhällsutvecklingen har drivits till den ytterlighet att de enda som tycks vara politiskt korrekt att detaljreglera är de som har det dåligt ställt och att det är deras eget val av bland annat boendeplats som skapar deras utsatta situation. Jag tror att vi  istället måste se segregationen för det egentliga problem det är, dvs att Malmö och många andra städer är uppdelade efter vilken ekonomisk styrka invånarna besitter och huruvida du har ett arbete eller inte. I en sådan syn blir diskussionen om EBO-lagen problematisk. Då blir frågan nämligen inte till en ”invandrarfråga” utan om en klassfråga. Och säg mig den politiker som på segregationens lösning idag skulle våga gå ut med ett förslag att detaljreglera var alla medborgare ska bo någonstans, oberoende av inkomst?


Ett av de allra starkaste argumenten för EBO-lagstiftningens avskaffande har varit att många som söker boende hamnar hos släktingar i överfyllda lägenheter med dålig kvalitet. Här har vi ett ansvar att fylla från politiken att se till att allmännyttans lägenheter håller en god kvalitet och att vi tillgodoser att lägenhetsbeståndet motsvarar behoven som finns. I bland annat Malmö har många oseriösa bostadsaktörer valt att utnyttja utsatta människor och här har vi i majoriteten satt ner foten och öppnat upp för tvångsförvaltande av lägenheter och vi har också arbetat hårt för ökad tillsyn och kontroll av lägenhetsbeståndet. 


Jag är skeptisk till att vi ska detaljstyra var människor ska bo någonstans, vare sig du har det gott eller sämre ekonomiskt ställt. Vad vi behöver skapa är en kraftfull politik för full sysselsättning, en skol-och utbildningspolitik på likvärdighetens grunder liksom en progressiv bostadspolitik. Med de tre områdena i fokus kan vi kraftfullt motverka segregationen utan att stigmatisera människor. 

lördag 17 mars 2012

Ungas utanförskap beror på uteblivet medbestämmande




"Vi vill sända ett budskap till myndigheterna att bara för att vi bor i förorten och kanske inte har lika mycket dyra kläder, kanske inte lika rika och bor inte i samma villa gör oss inte mindre viktiga. Vi är alla människor (...) Vi bryr oss. Vi vill verkligen göra en skillnad.”
En deltagare om att påverka i sin stad

”Ekologiska och sociala värden börjar prioriteras över ekonomiska (...) Man börjar handla ekologiskt. Bilar minskar och ersätts av kollektivtrafik. Vi börjar värna om miljön”
En deltagare skriver om sitt drömscenario för framtiden

Hur mycket gemensamt har egentligen unga i dagens splittrade samhälle? Vad har en ung som talar om fattigdom i sitt bostadsområde och en annan som talar om ekologins värde gemensamt? I demokratiprojektet Watch it!s möten med unga om inflytande och påverkan visar det sig att likheterna är större än olikheterna. Lärdomarna från våra deltagare är att unga, vare sig de lever i miljonprograms- eller villahusområden, befinner sig i ett typ av utanförskap som inte uppmärksammas – bristen på möjligheter till inflytande och medbestämmande.

Vilka områden är det då som unga deltagare varit mest intresserade av att påverka? På en lokal nivå tycker många att fritidsaktiviteter, trygghet, närmiljön och skolan är viktigast. Oftast hör de också samman. Bland annat anser många av våra deltagare att det är viktigt att det finns fritidsaktiviteter i närområdet vilket också anses bidra till ökad trygghet. En deltagare säger;

”Hade vi växt upp med det [aktiviteter] hade vi haft mycket mer att göra och jag personligen tror inte att det hade varit lika mycket brott eftersom man hade haft grejer att göra istället för att sitta och göra ingenting.”

Många unga deltagare anser dessutom att deras bostadsmiljöer skulle kunna göras mer levande. Dels genom att göra dem vackrare där de som bor där får vara med och bestämma, men också genom att bygga fler billiga hyresrätter som unga har råd att bo i. Unga talar inte helt oväntat mycket om skolan, där de upplever att betygssättningen är orättvis mellan olika skolor, att sättet att betygsätta elever på är väldigt snävt och att det inte berättar allt om en elevs kunskaper. Det finns också en upplevelse om att kvaliteten i skolmaten sjunker samtidigt som läxberget växer. Engagemanget från vuxenvärlden ses av en stor andel unga som direkt frånvarande.

Ett annat av de mest återkommande ämnena som unga deltagare talar om är kollektivtrafiken. Idén om att kollektivtrafiken borde vara avgiftsfri och tillgänglig för alla kommer ofta fram liksom att kollektivtrafiken är viktig i arbetet för klimatet och det hållbara samhället. Inom ramen för klimatarbetet och det hållbara samhället tala unga också mycket om dagens konsumtionssamhälle och att vi måste konsumera mindre ”köp och släng”-varor samtidigt som vi borde göra det mer tillgängligt att köpa ekologiska varor. Många unga oroar sig dessutom för arbetsmarknaden där det är svårt att få jobb och en hel del delar en känsla av uppgivenhet inför arbetslivet. Här talar unga deltagare om behovet av praktik och satsningar från politiker att faktiskt göra något för att unga ska kunna få ett jobb. Många kopplar an arbetsmarknaden till vikten av att satsa på skolor och utbildning, som många unga ser som trampolinen in i arbetslivet.

Utanförskapet skär på så sätt idag en linje mellan unga och vuxenvärlden. Samhället har inte lyckats skapa en gemenskap unga och vuxna emellan som är nödvändig. Vi har inte lyckats demokratisera och fördela den politiska makten och vi har heller inte i tillräcklig grad skapat det utrymme för unga att förverkliga sina visioner. Istället har vi stora och oöverskådliga och som det ibland förefaller, nästan opåverkbara institutioner, myndigheter, företag och organisationer. I ett sådant perspektiv blir inte samhället särskilt behagligt, för någon.

Vi måste därför börja demokratisera och göra så att människor får makt över de beslut vi berörs av. Vi måste också medverka till att den aktivitet och det engagemang som är nödvändigt för att en sådan demokrati blir en levande demokrati och att samhället blir ett levande samhälle med en varm gemenskap. I en sådan demokrati inkluderas möjligheten till ett aktivt fritidsliv i sitt närområde, kreativa livsmiljöer, en jämlik och rättvis skolgång och ett socialt och miljömässigt hållbart samhälle där alla har tillgång till en meningsfull sysselsättning. Men också till kunskapen om demokratins faktiska innehåll.

Det är därför vår bestämda övertygelse att demokratiska processer och medbestämmande måste finnas överallt i samhället, inte avskilt och förpassat till tungrodda strukturer och institutioner. Vi tror att det är möjligt och att det är dags att börja med arbetet nu.

Watch it! är ett demokratiprojekt som har mött över 2000 unga i Malmö och Lund under 18 månader. 

Daniel Wolski

onsdag 7 mars 2012

Därför kandiderar jag till förbundssekreterare för Socialdemokratiska studentförbundet




Idag tillkännager jag min avsikt att söka ditt förtroende för att bli Socialdemokratiska studentförbundets näste förbundssekreterare. För att få ditt förtroende vill jag berätta vem jag är, vad jag gör och vad jag skulle vilja arbeta med som förbundssekreterare.

Vem är Daniel Wolski?

Jag är 27 år och kommer ursprungligen från Kalmar men har de senaste 6 åren bott i Malmö. Jag är social, orädd, energisk, politiskt engagerad och tycker det är spännande att diskutera samt skapa nya innovativa former för möten mellan politiken och medborgare.

Just nu arbetar jag som processledare i ett demokratiprojekt som heter Watch it! vilket har som mål att få unga mer engagerade och deltagande i samhället. Jag handleder workshops och utvecklar metoder som syftar till att ge unga självförtroende att uttrycka sina åsikter. Det har bl.a handlat om att skriva tidningsartiklar, skapa egna tv-program, skapa dialogmöten mellan politiker och unga samt att använda stadsutrymmet för att föra fram sina idéer till samhällsförändring, smått som stort. I projektet har jag tillsammans med mina kolleger handhaft projektets ekonomi vilket har gett mig goda erfarenheter av ekonomisk hantering. Jag har dessförinnan studerat ett treårigt freds- och konfliktsvetenskapligt program vid Malmö Högskola, varefter jag gjorde praktik hos en facklig lantbrukarorganisation i Nicaragua som arbetar med småbrukares och jordlösas rättigheter.

Mitt engagemang i S-studenter, socialdemokratin och min nuvarande tjänst som processledare handlar om demokrati och allas rätt att deltaga i samhället på likvärdiga villkor. Detta är ockå vad jag vill fortsätta med i rollen som förbundssekreterare. Jag vill utveckla vad jag lägger för innehåll i dessa ord här nedan, men först vill jag delge dig min syn på samhället vilket jag tror är grundläggande för att förstå både varför jag kandiderar och vilken min vision för S-studenter är.

---
Socialdemokratins utmaning och S-studenters möjligheter

Jag är övertygad om att den största utmaningen för socialdemokratin och s-studenter är att återupprätta medborgares tro och respekt för politikens hantverk. Utvecklingen sedan ungefär 20-25 år tillbaka har varit den motsatta, politiken har tappat kraft och anseende bland medborgare då politiker och politiska partier abdikerat från sina ansvarsområden. Politiken har i denna process lämnat över ett allt större ansvar till marknadskrafterna att lösa vår tids problem, något som numera visar sig var ett misstag, ty vi möts av allt fler och ständigt återkommande rapporteringar om klimatkris, Eurokris, finanskris, jämställdhetskris och sysselsättningskris. Inga politiker tycks finnas på banan med genomtänkta och intersektionella lösningar, istället möts vi av fortsatt tro och dyrkan till att en oreglerad ekonomisk tillväxt är lösningen på vår tids problem.

Politikens abdikation inför kapitalismen och marknaden leder till att människor, oftast de mest utsatta, blir de som drabbas. Människor reagerar tyvärr inte med vrede och gör uppror, utan blir stilla och tyst apatiska i deras förhållande till politiker och ansvariga som satt sig på läktaren och ser på när marknadskrafter utarmar våra naturresurser, kapitaliserar på välfärdsområden och sätter jämlikheten i sank. Varför engagera sig i politiken tänker medborgare tillika studenter när politiker står vid sidan och tittar på?

Min övertygelse är att den politiska apatin är det största hotet mot demokratin och samhällets utveckling och jag tror att s-studenter har en stor roll att fylla till att återupprätta synen på politiken som kunskapsbaserad, noga genomtänkt med generella, jämlikhetsskapande och sektorsöverskridande lösningar. Vi är Sveriges mest progressiva förbund och våra medlemmar besitter gedigna kunskapsresurser om hur samhälleliga problem skapats men framför allt om hur de kan lösas.

Det betyder inte att vi kan eller ska vara nöjda. Eller att vi kommer att klara det själva. Vi måste på riktigt stärka jämställdheten i förbundet och inte låta talet om jämställdhet förbli fina ord på ett papper. Vi måste också bli mycket bättre på att stärka samverkan mellan våra föreningar, mellan s-studenter och arbetarrörelsens organisationer samt vara aktiva i vår kommunikation och synas på landets folkhögskolor, universitet och högskolor. Styrkan i att vara många och behovet av att vara fler betyder inte att vi ska betrakta medlemmar som en slags trupp till förfogande i en kampanj. Styrkan i att vara många måste ständigt kombineras med kunskapsutjämning och gemensamt tänkande i en god demokratisk process där vi kommer fram till beslut som gynnar en hållbar och långsiktig utveckling.

Vad jag som förbundssekreterare skulle vilja fokusera på

·       Att satsa på ledarskapsutbildningar
För att S-studenter ska kunna utvecklas både med arbetet internt i klubbarna och tillika kunna leda och påverka socialdemokratin och samhället krävs det att vi utvecklar den demokratiska kulturen och demokratiska förhållningssätt i våra klubbar. Vi måste bilda oss i demokratisk processledning för att både bemästra ojämlikhet och ojämställdhet internt i förbundet men också rusta oss med vingar för att leda tillsammans både nu och i framtiden.

·        Att starta klubböverskridande samverkan inom S-studenter
För att skapa större känsla av gemenskap och tillit i förbundet vill jag arbeta för att utveckla klubböverskridande samarbeten, framför allt den regionala samverkan mellan S-studentklubbar. Det kan ske i form av gemensamma klubbhelger, arrangemang, forum, studiecirklar, föreläsningar eller workshops. Syftet är att skapa hållbara relationer mellan medlemmar och föreningar samt att stärka känslan av att vara en större del av förbundet. 

·     Att öka samverkan mellan S-studenter och arbetarrörelsens organisationer
För att skapa en större känsla av gemenskap gentemot arbetarrörelsens andra delar liksom att öka föreståelsen och medvetenheten om varandras politiska ställningstaganden och verksamheter vill jag arbeta för fler kontaktytor och samarbeten mellan S-studenter och arbetarrörelsens organisationer. Därför skulle jag vilja arbeta för att förstärka samverkan, både på nationell och lokal nivå mellan S-studenter, SAP, SSU, STS, Kvinnoförbundet, ABF och LO. Detta kan ske genom att samordna evenemang, studiecirklar, föreläsningar och seminarier. Men också genom ett övergripande samarbete där arrangemang som exempelvis socialistiskt och feministiska forum kan utvecklas och samordnas.

·        Att vara aktiv vid folkhögskolor, högskolor och universitet
Jag vill att merparten av studenter vid folkhögskolor, högskolor och universitet känner till S-studenter och att vi arrangerar inbjudande evenemang som lockar till nyfikenhet. Lyckade exempel på detta är bland annat de seminarieserier som följde releasen av Nationalekonomi för vänstern. Min vision är att studenter vid folkhögskolor, högskolor och universitet känner till s-studenter och att allt fler ska hitta plats i vår organisation, och att förbundsstyrelsen är mer aktiva vid medorganisering av arrangemang.

·        Att medialisera våra politiska ställningstaganden
Jag vill arbeta för att de kunskaper som finns i klubbarna kommuniceras utåt. Både genom att uppmuntra medlemmar till att skriva debattartiklar i lokala- och nationella tidningsmedier men också till användande av sociala medier. Möjlighet ska finnas till att ingå i en s-studentadministrerad sida där medlemmar kan skriva och publicera inlägg. S-studenter bör också kunna använda sig av Bambuser/Ustreamtjänster från en gemensam s-studentkanal, som möjliggör livesändningar av olika politiska möten till bra kvalitet, och vi bör också starta en Youtubekanal för S-studenter. På så vis kan vi dela med oss av erfarenheter och kunskaper när avstånden är långa.

·        Att skapa en hållbar ekonomi för S-studenter
S-studenter har en viktig och god verksamhet. En sådan skulle kunna utvecklas ytterligare med en förbättrad ekonomi. En god och hållbar ekonomi är avhängig ovanstående punkter där samverkan med andra aktörer och synlighet utåt får fler att söka sig till förbundet vilket i sig genererar mer ekonomiska medel. Vår ställning gentemot SAP och SSU är viktig, men vi behöver också börja titta på fler möjligheter till finansiering från våra samarbetspartners.

Till sist

S-studenter kan vara med och leda vägen för socialdemokratin in i en samhällelig omdaning grundad på kunskap, förnyelsebar energi, hållbar social-, ekologisk-, och ekonomisk utveckling. Vi måste också börja demokratisera interna strukturer och val i både studentförbundet och i SAP så att medlemmarna får ökad makt, inflytande och insyn. I ett studentförbund med stor omsättning på medlemmar är detta en kärnfråga.

På så vis kan vi bli ett parti i rörelse, ett parti med en levande vision. Vi S-studenter måste väcka liv i partiets roll som ett forum för vänsterideal där vi återigen börjar tro på att politik handlar om vilja och att vi kan utforma vägar i vilket samhälle och ekonomi kan samverka i globaliseringens tidsålder – utan att någonsin ge avkall på principerna om solidaritet, jämlikhet och en bättre framtid för alla.