söndag 5 februari 2012

Om barnfattigdom, jämlikhet och tillväxt - Vilket samhälle vill (S) skapa?



Fler än vart tionde barn lever idag i fattigdom i Sverige. Det motsvarar cirka 230 000 barn, och fattigdomsforskaren Tapio Salonen flaggar för att hittills opublicerade siffror visar på att fattigdomen fortsätter att öka. Hur blev det så? Och framför allt, vad finns det för lösningar?

Om vi börjar att titta på utvecklingen i beroenden av bidrag ser vi hur moderaterna faktiskt hade rätt i sin kritik mot socialdemokratin och som man också till stor del vann valet på 2006 . Att de sedan varit med och ytterligare demonterat den svenska välfärden är ett tema som den här artikeln inte rymmer.. I tabellen nedan kan vi se hur antalet månader med bidragsstöd har ökat från 1990 till 2010 i snitt från 4,3 till 6,4 månader. Socialdemokraterna satt under denna period vid makten i 14 av de 20 åren.

Går vi över till nästa två tabeller kan vi först se hur barnfattigdomen sköt i höjden under 90-talets början för att sedan gå ner till millenniumskiftet, därefter stabiliserades barnfattigdomen på en jämn nivå kring 10%, som är beräknat på låg inkomsstandard och/eller försörjningsstöd genom socialförsäkringar.

I den undre tabellen kan vi se Sveriges bruttonationalprodukts (BNP) utveckling från 1950 till 2007. Vad som är intressant är att tillväxten steg i en relativt jämn kurva ända fram till krisen på 90-talet för att därefter stiga i en än starkare kurva. Vad vi kan se i dessa två perioder är alltså att tillväxten, trots dess starka utveckling, inte tar människor ur fattigdom. Om vi dessutom tittar på tabellen (nedan) för inkomstspridning i samhället ser vi att utvecklingen från 1980-talet (då Sverige slog världsrekord i jämlikhet) har utvecklingen sedan dess varit i det närmaste en explosion i ojämlikhet. För dem som hävdar att socialdemokratin under en allt för lång tid fokuserat för mycket på jämlikhet och för lite på tillväxt bör dessa tabeller tala sitt klara språk.
Vad vi kan se i följande tabeller är också inom vilka grupper fattigdomen dominerar; 



Här kan vi se i den första tabellen av de två ovan att utrikes födda medborgare är dem som med en stor majoritet är drabbade av fattigdom. Detta dels för att det är svårare att komma in på arbetsmarknaden som invandrare och således inte har tillgång till de trygghetssystem som a-kassa, sjukpenning och pension säkrar (även om de numera också är under nedrustning). I tabell nummer två förstärks denna bild då det är sjuka, arbetslösa och pensionärer som drabbats alltmedan förvärvsarbetare ligger kvar på en stadigt låg nivå. Här finner vi också att svaret för fattigdomsbekämpning knappast kan vara att skära ner än mer i försäkringssystemen, som bland annat Mona Sahlin hävdade i sitt förtroenderådstal hösten 2010. Detta förstärks i tabellen nedan som visar på hur transfereringar, dvs social- och trygghetsförsäkringar, håller Sverige från att vara ett av de länder i Europa med störst fattigdom bland sin befolkning. Barnfattigdomen skulle varit tre gånger högre utan detta ”filter”, dvs inte som idag 11,5% utan mellan 25-35%. 

Samtidigt ser vi med följande tabell att socialförsäkringarnas roll som fattigdomsdämpande allt mer. Från 1998 till 2009 minskade de sociala trygghetsnätens fattigdomsdämpande effekt från cirka 63% till runt 40%.

Vad vi i en sammanfattning av detta kan säga är att välfärdsstaten inte är ”oåterkallelig” som vissa hävdat. Det går att bryta ner välfärdsstaten genom att både försämra socialförsäkringssystem, privatisera och effektivisera välfärdens verksamheter (vård, skola och omsorg) samt genom att avstå från att föra aktiv ekonomisk- och arbetsmarknadspolitik. Vad vi kan läsa ur tabellerna är en tilltagande polarisering mellan inkluderade och exkluderade inom välfärdssektorn ”där de starka kan ta för sig och de svaga får ta skeden i vacker hand”.

Vad detta betyder för socialdemokratin vidrör den allra största utmaningen vi står inför - om hur vi ska hålla ihop samhället. Det handlar om att se över social- och trygghetssystemen vi har, att stärka dem och dessutom att försöka inkludera de som står utanför. Det handlar om att försöka få in alltfler på arbetsmarknaden med en långt mer aktiv arbetsmarknadspolitik än den vi sett under 20 års period med socialdemokratisk dominans. Detta kommer också att kräva en översyn till den ekonomiska politik där inflationsbekämpning stått över arbetslöshetsbekämpning.

Till sist handlar det om den eviga frågan – Vilket samhälle vill vi skapa?

2 kommentarer:

  1. Tack Daniel för en MYCKET BRA TEXT! Hoppas verkligen partiledningen en dag engagerar dig inför kommande val. Jag kommer definitivt rekomendera mina vänner att läsa denna blogg.

    SvaraRadera