fredag 3 februari 2012

Minns du Obama, Löfvén? - Yes we can!



Under de senaste två decennierna har en hel rad principer, som en gång ansåg vara fundamentala för det demokratiska samhället liksom för den personliga friheten, urlakats. Område efter område, från välfärdspolitiken till kulturen och skolan, har blivit delar av en allt mer omfattande marknad. I själva verket är det närmast så att de principer som en gång från socialdemokratin formulerades för att kritisera kapitalismen idag blivit delar av en marknadspolitik och på det sättet indragna i kapitalistiska processer.

Kapitalismens maktposition har idag flyttat långt in i barns skolor, mor- och farföräldrars vårdhem och på vårdcentraler. Kapitalismens stärkta maktposition och tillika dess inneboende oförmåga att hushålla med resurser blir lika tydlig som dess förmåga att skapa djupa sociala och ekonomiska orättvisor. Detta ser vi tydligt när skandaler kring storfinansiella vårdkoncerner nu i media rullas upp i avskyvärda berättelser om vägda kissblöjor, blodförgiftningar, sängbrist, amputationer efter vanvård och rädda anställda som inget vågar säga. På så vis ser vi hur välfärden i allt större skala bryts ner.

Men trots att välfärden har dragits in i marknadsmässighet där privata vinstintressen blivit styrande, där det varje år plockas ut över tre miljarder skattekronor i vinst av privata vårdföretag i Sverige, säger socialdemokratiska företrädare fortfarande (med händerna för öronen) att 'förbud tror vi inte på', 'det går inte', 'det kommer inte att hjälpa', och i meningen efter förespråka en fortsatt politik på samma förödande sätt som fått oss att förlora den politiska kompassen. Att från socialdemokratins ledarskikt fortsätta att låtsas som att det regnar samtidigt som debatten i samhället rasar mot vinstintressen i välfärden kan i bästa fall ses som ett utomordentligt strutsbeteende, i värsta fall självförödande för socialdemokratin.

Hur kan man förespråka fortsatt vinst och valfrihet i välfärden i en tid när en hel rad samhälleliga institutioner som en gång stod som garanter för andra värden än marknadsvärden idag fungerar efter kvasi-marknadslogik? När äldreomsorgen bygger på kundvalsmodeller och skolor och bibliotek kan privatiseras?

Det är smärtsamt att se hur socialdemokratins principer som en gång handlade om att förhålla sig kritisk till kapitalismen till att bli delar av en marknadspolitik och på det sättet direkt indragna i kapitalistiska processer som gör medborgare till kunder på en marknad. Och det handlar tyvärr inte bara om välfärden utan också om att göra människor till konkurrenskraftiga kunskapsarbetare och kulturen till en tillväxtfaktor.

Finns det längre några samhälleliga värden som inte är kapitalistiska värden?


2 kommentarer:

  1. Instämmer till fullo. Frågan är väl hur länge man kan kalla sig Socialdemokrat när partiet i mer än 20 år tillbaka har drivit en politik som är svår att identifiera som socialdemokratisk. Efter 2 decennier av politiska förluster för alla som vill stå för en marknadskritiskt tradition inom socialdemokratin börjar det bli dags att fundera på konsekvenserna av ständiga nederlag. Min slutsats är: "Dumpa partiet, för det vill ändå inte ha dig!" för att travestera en populär chicklitt-bok. Det är nog dags att börja leta alternativ och inte stånga pannan blodig i ett i grunden destruktivt förhållande. Hitintills har jag inte hört Jonas Sjöstedt säga någonting som jag inte håller med om medan taffligheterna och halvmesyrerna är legio från Sahlin/Juholt/Löfven.

    SvaraRadera
  2. Förändra partiet! Vill vi någonting kan vigenomföra något bra för en själv och omgivningen! Hårt envist arbete, både med sig själv och omgivningen ger resultat.

    SvaraRadera