lördag 3 december 2011

Vem sover gott om natten Leif Pagrotsky?



Socialdemokratin gynnar alla, inte vissa. Under de senaste åren har vi i inte tillräckligt stått upp för tanken om att ett generellt välfärdssamhälle gynnar alla, inte bara somliga. Hela ekonomin lyfts av trygga och fria människor (...) Alla människor, från alla klasser, gynnas av ett land i solidaritet med en hög sysselsättning, hög utbildningsnivå och hög välfärdskvalitet. Då måste vi i vår kommunikation och i våra förslag också visa att vi vänder oss till alla medborgare.

Så skriver Håkan Juholt klokt i dagens upplaga av DN (2011-12-03). Under hans installationstal togs barnfattigdomens verklighet upp och var en av de punkter som stakades ut som socialdemokratins uppgifter framöver. Linjerna drogs upp på Rädda barnens rapport, om att vi under 2008 hade 220 000 barn i fattigdom – hela 11.5 % av alla barn i Sverige, ca 3 barn i varje klass. I Stockholms stadsmission målas fler bilder ut om många barns och barnfamiljers situation, där hemlösheten ökat sedan slutet av 80-talet och idag nått en nivå på omkring 10 000 – 15 000 medborgare och där det bara sedan 2007 vräkts fler än 1900 barn från sina familjehem.

Från 2003 har den relativa fattigdomen ökat från 10 % till 2009 ligga på 15,2 % och förväntas, med nuvarande politik att öka. I takt med den kommer både fler barn och barnfamiljer hamna i hemlöshet. Resultatet blir avbrutna studier, brutna sociala kontakter, ökad risk för våld och missbruk.

Rädda barnens rapport understryker vikten av att lyfta barnfamiljers ekonomi till en rimlig standard, genom förstärkande av föräldraförsäkring, föräldrapenning, havandeskapspenning, pensionsrätt, barnpension och efterlevandestöd. Rapporten belyser behovet av att också stärka de generella barnbidragen och adoptionsbidrag liksom behovsprövande bidrag så som bostadsbidrag, vårdbidrag och underhållsstöd. Slutsatsen i rapporten är således att den ekonomiska familjepolitiken inte längre uppfylls och att det under hela 2000-talet har skett en utveckling där ojämlikheten ökat och fattigdomen tilltagit, med andra ord en utveckling socialdemokratin också varit medskyldig till.

Som ett steg i att (åter)skapa ett system som är lättöverskådligt och som fördelar välfärd efter behov tillsattes under våren Leif Pagrotsky som ansvarig för att göra en ordentlig skatteöversyn. Så här uttryckte sig Juholt då;

”Vi kommer tillbaka med en tjock katalog med förslag om hur vi ska forma skattepolitiken för morgondagen. För det lapptäcke som finns i dag är inte överskådligt, inte begripligt. Det är ogenomträngligt och har inget fokus”

När första kommentarerna om hur arbetet med skatteöversynen fortskridit kommer upp till ytan blir dock de dragna slutsatserna märkliga. Socialdemokratin kommer, menar Pagrotsky, inte att nämnvärt ändra skattesystemet från den form det är idag, dvs inga skattehöjningar förutom på alkohol-, tobak- och miljöutsläpp. Argumenten för de uteblivna förslagen är att svenskarna levt med borgerlig skattepolitik i åtta år vid nästa val och inrättat sina liv efter detta. Istället förordas större skatteinkomster, dvs genom att få fler i arbete. Frågan är, hur då? Bollen kastas då vidare till frågor om inflationsmål och full sysselsättningspolitik. Frågan är dock vilka svenskar Pagrotsky talar om när han säger att svenska medborgare vant sig vid nuvarande skattenivå. Är det dom barn och barnfamiljer som tvingas in i fattigdom och hemlöshet? De barn som förlorar sina vänner och tvingas in i missbruk och kriminalitet?


Om Håkan Juholts tal om att Socialdemokratin gynnar alla och inte vissa, då blir slutsatserna svåra att koppla an. Och vad tvärtom Stefan Svallfors forskning visat, är viljan hög att betala mer i skatt, hela 75% av Sveriges befolkning, om pengarna går till sjukvård och äldreomsorg. Med en liten skillnad och utfall av praktisk skattepolitik ser folk i största allmänhet ingen större skillnad mellan de stora partierna och det blir på så vis annat än välfärdspolitik som avgör var väljarna lägger sin röst.


.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar