torsdag 3 november 2011

En kommunal grön omreglering i jämlikhetens tecken


Idag fick jag den fina äran att bli Malmö kommuns representant i Sveriges klimatkommuner. Och lite för att fira det skulle jag vilja skriva om ett förslag inom ramen för Malmö stad, som sammankopplar hållbar grön utveckling med en god bostads-  och social utjämningspolitik.

Parkeringsnormens avskaffande

Enligt kommunala bestämmelser måste byggherrar än så länge  ordna med parkering för att få bygglov för bostäder och lokaler – något som regleras i kommunens parkeringsnorm. I nuläget ligger Malmö stads p-norm mellan 0,7 – 1.0 bilar per lägenhet. Det låter inte särskilt mycket, men beräknat på ca 300 000 invånare infinner sig insikten snabbt att det är ett mycket stort område som upptas av parkeringsplatser.

P-normen ingår i dagsläget ofta i hyran för en bostad eller ett kontor och kostnaden slås ut på alla lägenheter i ett lägenhetskomplex, vilket innebär att människor som inte har bil även bär kostnaderna för de som har bil. En högervriden politisk näsa skulle nu hävda att det fungerar på samma sätt som skattesystemet idag, men det är en misstolkning, för då skattesystemet idag är progressivt och omfördelar ekonomi till de sämre ställda fungerar parkeringsnormen i motsatt riktning. Låginkomsttagare lägger nämligen en större andel av lönen på basvaror och tjänster som subventionerar parkeringen. Exempelvis får dagligvaruaffärer igen det kapital de lagt på parkeringsnormen genom att höja priserna på sina varor. Än viktigare är naturligtvis faktumet att låginkomsttagare i större utsträckning än höginkomsttagare åker kollektivt och använder sig av cykel- eller gångvägar. Därför bör vi alltså avskaffa p-normen. 

Odlingsnormens införskaffande

Som socialdemokrat tycker jag inte att vi bör stanna där. En avreglering av en ojämlikhetsfaktor bör naturligtvis följas upp med en reglering för en hållbar och jämlikhetsfrämjande politik.

För samtidigt som boendekostnader har gått upp, har också människors möjligheter att ta sig ur den bullriga staden försvårats.  De kolonilottsområden som anlades för cirka 100 år sedan på kommunens mark var till för att fattigt folk både skulle kunna odla egen mat men också ägna sig åt sig själva i en lung och trygg miljö. I takt med att efterfrågan på kolonilotterna ökar stiger också priserna i rasande takt. Det är idag inte ovanligt att en kolonilott kostar  runt miljonen. Dessutom ligger de ofta i städernas utkanter, vilket sammanlagt gör det både ekonomiskt omöjligt för många men också  en tidskrävande uppgift att ta sig dit.

Därför skulle ett avskaffande av parkeringsnormen följas upp med ett införskaffade av en odlingsnorm där helt enkelt parkeringsrutan byts ut till en odlingsyta. Bilavgaser byts då ut mot gröna egen- och närproducerade matvaror precis bredvid bostadsområdet.  Detta skulle bidra till att vi stadsbor kan öka graden av ekologisk självförsörjning samtidigt som tär mindre på långväga transporter och enklare kan välja bort klimat- och miljöfarliga storproducenter i vår matkonsumtion. En annan viktig ingrediens i reformen är att vi genom en odlingsnorm också skapar utrymmen för hållbara sociala och kreativa möten mellan människor – i deras bostadsområden. 

De små stegens gröna socialism helt enkelt. 

3 kommentarer:

  1. Bra skrivit!
    Mindre bilar och mera potatisar!

    SvaraRadera
  2. Elisabeth Hellman, vänsterpartist i MN2 januari 2012 12:27

    Har tidigare skrivit kommentar från en annan dator (iPad),men den lyckades jag tyvärr inte skicka, så jag har lust att göra ett nytt försök på min nya dator´, men testar först.

    SvaraRadera