lördag 8 oktober 2011

Därför har Ilmar Reepalu fel





Lite drygt ett år har gått efter det sämsta valet för (S) någonsin.  Att socialdemokratin sedan dess är inne i en turbulent tid behöver man inte vara hjärnforskare för att inse. En av de större omvälvningarna skedde igår då kommunstyrelsens ordförande i Malmö, Ilmar Reepalu, kommenterade kriminaliteten i ett av Malmös socialt utsatta bostadsområde, Seved. Förutom ökad polisnärvaro föreslår Reepalu i Sydsvenskan en grundlagsändring där medborgarskapet får

”en mellanperiod på ett antal år, där man fortfarande inte har det här skyddet att om man begår grova brott inte kunna bli utvisad”

Jag vill hävda att Ilmar missar att göra en djuplodande analys om de strukturella problem som skapar otrygghet och  kriminalitet. När jag i mitt yrke som processledare i ett demokratiprojekt för ungdomar arbetar i Holma-Kroksbäcksområdet (vilket har likartade problem som de i Seved) är de stora samtalsämnena bland unga om svårigheterna att få tag i ett arbete, undermåliga lägenheter och bostadsmiljöer, liksom bristen på kreativa utrymmen och aktiviteter för ungdomar att vistas i. Det finns en stor brist på tilltro till samhället, som de upplever har svikit dem gång på gång. Politiker, som Ilmar Reepalu, har ungdomarna bara sett nångång på TV eller i tidningen, och de upplever att ingen är intresserad av att lyssna till vad de har att säga.

Ofta är också familjesituationen svår för många unga i socialt utsatta områden. Många lever i familjer där båda föräldrarna är arbetslösa och har det knapert att få ekonomin att gå ihop. Resultatet av ovanstående samt levnaden i bostadssegregering baserad på ekonomisk ojämlikhet skapar en miljö där kriminaliteten blir det sista utvägen i att kunna skaffa sig en position som uppmärksammas, ett rop efter inflytande och medbestämmande.

Situationen är ytterst allvarlig och det är dags att politiker, och i synnerhet vi i socialdemokratin med vårt jämlikhetspatos, på allvar börjar ta vårt ansvar för utvecklingen i Malmö, och att vi faktiskt sätter oss ner och lyssnar på vad människor har att säga. Jag är övertygad om att problematiken både kan och ska lösas, men då måste det finnas en ödmjukhet, öppenhet och ett intresse att föra en ständig dialog med medborgare i de områden som berörs.

Lösningen på kriminalitet som grundar sig i socioekonomiska svårigheter, kan aldrig vara att skapa andra klassens medborgarskap baserat på unkna etniska principer. Vad vi borde sikta på är att alla människor, oavsett  ska känna sig som förstklassiga medborgare. Vi får aldrig ta ett steg ifrån våra grundprinciper kring detta. Ty vi i socialdemokraterna anser inte att en människas hudfärg, kultur, språk, födelseort, religion eller sexualitet har någonting med mänskliga kvalitéer att göra. Att dela in människor efter en sådan måttstock står i skarp konflikt till idén om alla människors lika värde. 


2 kommentarer:

  1. Frågan är väl vad det säger om ett parti att förslaget ens kan uppkomma.

    SvaraRadera
  2. Försök inte att plocka billiga poäng på det här Anders.

    SvaraRadera