söndag 18 september 2011

Regeringens nya gröna ryamatta

Sedan valet har det rödgröna blocket upplöst och dess tre partier är på väg att genomgå förändringar strukturellt liksom politiskt. Jag har tidigare skrivit (1,2,3,4,5) om vad jag själv anser att socialdemokratin bör förändra och det är med tillförsikt jag ser att i alla fall en del förhoppningar är på väg att infrias. Men vad jag definitivt inte såg var att Miljöpartiet skulle inta position som en borgerlig ryamatta. 

"Det är väldigt lite av de förslag som regeringen nu har kommit med som vi är väldigt mycket emot (...) Att bli ett stödparti på det som MP var till den socialdemokratiska regeringen, där vi ställde oss bakom budget efter budget, det är ju inte det som vi pratar om i det här läget" 

 kommenterar Miljöpartiets ekonomisk-politiske talesman Per Bolund beslutet att man ställer sig bakom Alliansens budgetproposition. Att man ställer sig helt bakom en budget där "det är väldigt lite av de förslag som vi är väldigt mycket emot" låter varken särskilt intelligent eller genomtänkt. Ty man röstar väl för/emot en budget därför att man antingen ställer upp på eller ställer sig negativ till den ekonomiska färdriktning som finns i den? Att utläsa från Bolund tycker man inget särskilt alls om budgeten i sin helhet.

Att Bolund vidare kommenterar att man inte avser att bli ett stödparti till alliansen likt det man var till den tidigare socialdemokratiska regeringen, skapar ytterligare ett stort frågetecken. Under tiden då Miljöpartiet agerade stödparti till Socialdemokraterna förhandlade man nämligen om hela budgetens innehåll och hade således större inflytande än till de tre begränsade budgetområden där miljöpartiet får vara med och förhandla om nu (bostad, järnväg och skola). Som ett sista sväng i intervjun kommenterar Bolund en eventuell invit från regeringen följande;

"Miljöpartiet kommer aldrig att bli ett femte alliansparti i regeringen. Det är vi inte intresserade av."

Miljöpartiets nya förunderliga policy är alltså att agera ryamatta till regeringen. Det är föreståeligt att Mp med en väljarkår som definierar sig till vänster inte fullt ut vågar ingå i en borgerlig regering. Men om Miljöpartiet tidigare ansåg sig ha ett begränsat inflytande under socialdemokratiskt styre har man nu valt att abdikera från många påverkansmöjligheter i budgeten.

Det skulle inte förvåna mig om vi ser en återvändo av många miljöpartistiska väljare till socialdemokratin framöver.


2 kommentarer:

  1. Om din slutmening ska bli sanning krävs det att S blir mera tydlig i sina ställningstaganden i miljöfrågor. Vi verkar vara på rätt väg. Matilda Ernkrans gör ett bra jobb. Carin Jämtin har för några dagar sedan gått ut med ett bra budskap. Lena Sommestad har hamnat på en central plats. Det återstår dock mycket jobb att först förankra ett grönt folkhem hos medlemmarna och sedan gå ut med budskapet - inte minst till mp sympatisanter som antagligen börjar oroa sig vart deras parti är på väg, i alla fall de som delar våra kritik av nyliberalismen.

    SvaraRadera
  2. Jag instämmer till fullo med det du skriver Anita. Och jag tror att vi med stormsteg är på väg åt det hållet!

    SvaraRadera