fredag 2 september 2011

Hur länge kan vi kalla kollektivtrafiken kollektiv?




En nyhet som präglat rapporteringen de senaste dagarna har varit om den omtalade höjningen av kollektivtaxan i Stockholm (och som skett i många andra landsting landet över) och de protester den lett till, bland annat planka.nu och en annan nystartad facebookgrupp som ska börja arbeta för en gratis medborgarbusslinje i Stockholm.

I vanlig mening dyker det upp borgerliga debattörer och politiker som hävdar det oetiska att inte betala för sig då en samhällstjänst blir för dyr. Bland annat SL:s pressekreterare Jesper Pettersson tycker att planka.nu gör en tankevurpa när de uppmanar till att strunta i att betala för att åka buss eller tunnelbana. Han menar att om man inte betalar kan man heller inte påverka kollektivtrafiken till det bättre, utan att det tvärtom leder till dyrare priser. Ett annat resonemang, som jag åhört från min miljöpartistkollega i Miljönämnden är "Jag vet inte hur plankaidioterna betett sig för att så i grunden missförstå hur politisk kamp ska föras för att bära frukt. Att stjäla för att något ska bli billigare eller gratis är att missförstå det mesta. Det leder på kort sikt till ökad repression och mer övervakning och hot mot integriteten och det gör att diskussionen kommer att handla om helt andra saker än kollektivtrafik."   

Den första av de två har helt missuppfattat eller förljuger marknadens logik. Kunden kan inte alls vara med och påverka kollektivtrafiken till det bättre, ty kundens enda rättighet är att betala. Då säger vissa att man kan rösta med plånboken, men för det första finns det inget alternativ för många av de som är beroende av kollektivtrafiken. Och för det andra är det en stor risk med ett sådant skeende, ty vem kommer att äga den ”kollektivtrafiksbutik” som överges? Den missnöjde kunden har inget ansvar för dess framtid. Den blir på så vis ägarlös, och sådana företag anses vara de allra farligaste av alla företagsformer. Politiker som argumenterar för att samhällsnyttor ska säljas ut och privatiseras agerar som företaget Samhällets direktörer, med skillnaden att de inte spelar med eget kapital.

Detta för oss vidare till diskussionen kring det andra resonemanget, där min nämndskollega argumenterar för att det vad planka.nu håller på med är stöld och att det leder till ökad repression och övervakning. På liknande vis argumenterade högerpartiet (nuvarande Moderaterna) då fackföreningsrörelsen förr utlyste generalstrejker, vilket i sig ledde till ökade övervakningar och avskedningar av fackföreningsanslutna vid fabriker och industrier. Frågan är likväl, vem har rätten till frukten av sitt eget arbete och vem har rätten till den kollektiva trafiken? Hur länge kan vi kalla trafiken kollektiv då medborgare får allt svårare att hänga med i prisstegringen? 

Protesten som planka.nu gör är i själva verket att ifrågasätta kundifieringen av medborgaren och slår an den demokratiska strängen i samhället. Man kan tycka att det är sorgligt att medborgare ska tvingas till sådana aktioner, men tar man huvudet ur sanden för ett ögonblick är detta i själva fallet ett sundhetstecken för demokratin att aktivismen och engagemanget kanaliseras i fredliga protester och motstånd mot själva avdemokratiseringen av samhället innan de når kokpunkten och blir våldsamma. London borde vara ett uppenbart exempel på en sådan utveckling, men flertalet sitter tydligen kvar med huvudet djupt nere i myllan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar