torsdag 26 maj 2011

Folkomröstning i Malmö om ny FN-deklaration


Folkomröstning om Moder Jords rättigheter

19 -22 april 2010 hölls en folklig världskonferens om klimatförändringar och Moder Jords rättigheter i staden Cochabamba i Bolivia med 30 000 deltagare från hela världen. Deltagarna arbetade fram ett utkast till en Allmän deklaration om Moder Jords rättigheter som man kräver att FNs generalförsamling ska anta.

På lördag anordnas en folkomröstning om deklarationen här i Malmö i samband med Sofielundsfestivalen. Röstningslokalen kommer vara öppen mellan 9-18 på Sofielunds folkets hus den 28 maj, alltså nu på lördag.

Anser du att FN ska anta den Allmänna deklarationen om Moder Jords rättigheter?


Ur deklarationen:

Utkast till:

Allmän deklaration om Moder Jords rättigheter

Förord

Vi, jordens folk:

Vi anser att vi alla är del av Moder Jord, en odelbar livsgemenskap som består av varelser som är beroende av varandra, står i relation till varandra och bär ett gemensamt öde.

Vi erkänner med tacksamhet att Moder Jord är källan till liv, livsmedel, kunskap och att hon förser oss med allt det vi behöver för att leva väl.

Vi erkänner att det kapitalistiska systemet och alla former av skövling, utsugning, övergrepp och förgiftning har förorsakat stor förstörelse, degradering och förändring av Moder Jord. Detta har utsatt livet som vi idag känner det för fara och orsakat fenomen som klimatförändringarna.

Vi är övertygade om att i en livsgemenskap där vi är beroende av varandra är det inte möjligt att endast erkänna människor rättigheter utan att orsaka obalans för Moder Jord.

Vi slår fast att för att garantera de mänskliga rättigheterna är det nödvändigt att erkänna och försvara Moder Jords rättigheter och rättigheterna för alla de varelser som utgör henne. Vi slår också fast att det finns kulturer, praktiker och lagar som redan gör detta.

Vi är medvetna om brådskan att vidta betydande gemensamma åtgärder för att omforma de strukturer och system som orsakar klimatförändringar och andra hot mot Moder Jord.

Vi kungör denna allmänna deklaration om Moder Jords rättigheter och vi uppmanar Förenta Nationernas generalförsamling att anta den som en gemensam avsikt för världens alla folk och nationer. Såväl individer som institutioner ska ta ansvar för att genom undervisning, utbildning och medvetandegörande, med respekt för de rättigheter som denna deklaration erkänner och genom snara och progressiva medel och mekanismer av nationell och internationell karaktär, främja deklarationens verkningsfulla erkännande och allmänna tillämpning bland världens alla folk och stater.


Artikel 1: Moder Jord

Moder Jord är en levande varelse

Moder Jord är en unik, odelbar och självreglerande gemenskap som består av varelser med inbördes relationer och som uppbär, innehåller och återskapar alla de varelser som utgör henne.

Varje varelses rättigheter begränsas av andra varelsers rättigheter och varje konflikt mellan deras rättigheter bör lösas på så vis att Moder Jords integritet, balans och hälsa bibehålls.


Artikel 2: Moder Jords inneboende rättigheter

Moder Jord och alla de varelser som utgör henne har följande inneboende rättigheter:

Rätt till liv och att existera
Rätt att respekteras

Rätt till sin biokapacitets återställning och fortsättning på sina livscykler och livsprocesser, fria från mänsklig påverkan

Rätt att behålla sin identitet och integritet som olika och självreglerande varelser med relationer till andra varelser

Rätt till vatten som källa till liv

Rätt till ren luft

Rätt till fullständig hälsa

Rätt att slippa förorening, avgaser, gifta och radioaktiva avfall

Rätt att inte förändras genetiskt och modifieras i sin struktur på ett sätt som hotar dess integritet eller levnads- och funktionssätt.

Rätt till en fullständig och snar ersättning för brott till följd av mänsklig aktivitet mot de rättigheter som erkänns i denna deklaration.


Artikel 3: Människornas skyldigheter gentemot Moder Jord

Alla människor är skyldiga att respektera och leva i harmoni med Moder Jord.

Människor, alla stater och alla offentliga och privata institutioner bör:

Respektera, skydda, bevara och var helst det är nödvändigt återställa integriteten hos Moder Jords livscykler, livsprocesser och balans

Garantera fred och förstöra kärnvapen, kemiska vapen och biologiska vapen

Främja och stödja respektfulla praktiker gentemot Moder Jord och alla de varelser som utgör henne enligt deras egna kulturer, traditioner och vanor

Främja ekonomiska system som är i harmoni med Moder Jord och i enlighet med de rättigheter som erkänns i denna deklaration

Ingenting i denna deklaration kan begränsa erkännandet av andra inneboende rättigheter hos alla varelser eller hos någon speciell varelse.

Deklarationen i sin helhet finns på: www.glokala.se


Valsedeln ser ut enligt följande:

Folkomröstning om Moder Jords rättigheter

1. Anser du att FNs generalförsamling ska anta en Allmän deklaration om Moder Jords rättigheter?

JA NEJ

2. Anser du att FN ska inrätta en internationell domstol som kan döma för brott mot Moder Jords rättigheter?

JA NEJ

lördag 14 maj 2011

Aktiviteter för ungdomar får aldrig vara en skitfråga




Debatten om elitsimskomplexet som blå-grön-bruna baxat igenom på förortens bekostnad fortsätter i Malmö stad och misstron liksom de stora frågetecknen både utom och inom miljörörelsen men likaledes emot Miljöpartiet växer. Medlemmar och förtroendevalda frågar i växande skara "hur kunde de driva igenom det här?", samtidigt som MPeliten i Malmö kliar sig i huvudet och frågar undrande "varför en en skitfråga som denna kunde få äventyra så mycket?" - åsyftande det rödgröna samarbetet.

Utöver denna frågeställning dyker ovana kommentarer från MPs företrädare (som förut himlafört sig som integrationens pionjärer) upp om att Malmös socialt utsatta områden är "ghetton" och att människor levande där kombinerar sitt leverne med "medeltida familjestrukturer". Om Miljöpartistiska företrädare tänker fortsätta att tävla med Folkpartiet i Sverigedemokratisk retorik lär tiden utvisa. Men kontentan från de gröna lutar utifrån dessa samlade kommentarer att dessa områden bör kvickt överges likt en sjunkande båt. Hit är inga satsningar värda, härifrån bör man bege sig om man vill få ut något roligt i livet.

Jag och mitt parti, Socialdemokraterna, är av annan åsikt. Vi menar att det är politikens kärna att göra alla Malmös områden viktiga och att människorna där har ett lika värde som alla andra, vare sig du bor i Limhamn, på Möllevången eller i Holma. Vi tycker att det är viktigt att satsa på att fritidsfrämjande verksamheter kommer till del även i socialt utsatta områden, även om näringslivet inte finner det lönsamt att investera där. Det är helt enkelt vår förbannade skyldighet som politiker att se till att alla barn och ungdomar kan åtnjuta sitt bostadsområde och att där finns aktiviteter som får fantasin att flöda och idéerna att växa i tankarnas trädgård.

Det handlar till sist och syverna om att vi vill ha en fin och kreativ miljö för våra barn och ungdomar att växa upp i. Vi gör ju långsiktiga planer för hur vi ska lösa klimatfrågorna genom såväl statliga, regionala, kommunala verksamheter. Och allt detta är fint och riktigt och nödvändigt. Men den enda verkligt praktiska anknytning till framtiden vi har, det är ju barnen och ungdomarna, det är i dem vi ser framtiden växa fram. Och ur detta växer också fram vårt gemensamma ansvar för barnen i samhällets alla delar och områden. Det är ju inte så att man ska hålla på med dina barn och mina barn i något slags individualkapitalistiskt betraktelsesätt utan det är ju frågan om våra gemensamma barn, alla barn och ungdomar, varenda knatte, som Palme sa. Och därför ska barnen och ungdomarna sättas i förgrunden. Det är ju det här det egentligen handlar om, ömhet och livskänsla, värme och spontanitet, samvaro och gemenskap och allra ytterst, allra längst bort, handlar det om något så fantastiskt som glädje.

Glädje att som barn & ungdom känna sig deltagande och viktig, att ungdomar och barn ser att människor, politiker och tjänstemän bryr sig och satsar på dem. Att barn och ungdomar kan känna stolthet och glädje i det område man bor i, och att man känner sig inkluderad. Bara så kan vi få ett samhälle där alla kan växa och uppnå sina bästa stämningars längtan.

För Socialdemokratin blir detta aldrig en skitfråga.

fredag 6 maj 2011

Miljöpartiet slår dörren i ansiktet på förorten


"Vi vill sända ett budskap till myndigheterna att bara för att vi bor i förorten och kanske inte har lika mycket dyra kläder, kanske inte lika rika och bor inte i samma villa gör oss inte mindre viktiga. Vi är alla människor (...) Vi bryr oss. Vi vill verkligen göra en skillnad så vi kanske kan göra en skillnad till nyare generationer som blir äldre. Att få det vi inte hade, så det blir bättre för alla (...) Holma är ett litet område och det finns inte så mycket att göra, så kanske vi kan ändra på det hoppas jag". Så säger Mohammed klokt från miljonprojektsområdet Holma.

Den förhoppningen grusades dock av en Blå-Grön-Brun-röra i veckans kommunstyrelsemöte. Förslaget som Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet hade var att förlägga ett äventyrsbad i miljonprojektsstadsdelen Holma/Kroksbäck. Tanken var att förlägga badet i Kroksbäcksparken i ett led av satsningen på att lyfta socialt utsatta områden i Malmö genom de så kallade områdesprogrammen. Men Miljöpartiets engagemang blev konkret då man valde att gå tillsammans med Sverigedemokraterna, Moderaterna och Folkpartiet och istället satsa på en elitsimanläggning i det redan centrala och välbesökta stadionområdet. Syftet, förutom att locka internationellt stora och dyra simarrangemang, är att locka näringslivet.

Både Fredrik Fernqvist (Mp) och Anja Sonesson (M) stämmer upp i gemensam kör att äventyrsbad tydligen inte är något som en kommun ska syssla med. Att satsa på elitsimkomplex och ett pengastinnt näringsliv ligger dock i linje med var medborgarnas skattepengar ska gå till. Ett annat argument jag får höra från min nämndkollega från Miljöpartiet är att kostnaden i inträde skulle bli alltför dyrt för boenden i Holma-Kroksbäck att beträda ett äventyrsbad. Vad kostnaden skulle bli för en biljett in i nästa sim-EM i den förestående lyxhallen på stadionområdet tror jag inte han funderat på. Dessutom tas inte med i beräkningarna om att äventyrsbad är populära besöksplatser för skolor, fritidsgårdar och andra föreningar.

Miljöpartiets gamla paroll om decentralisering verkar för övrigt vara begravet långt ner i Östersjöns bottendynga när man väljer att centralisera nöjesverksamheter till en välmående innestadskärna. Att man från Miljöpartiets sida säger sig vara ett parti som värnar integration blir uppenbart en innehållslös pamflett när det gemensamma budskapet från MP, SD, M och FP är -> Inga satsningar för medborgarna i deras underklassområden. Ska de ha något roligt så får de minsann komma till våra högstatusområden.

Så lyder en något oväntad allians temporära(?) integrationspolitik.

Men frågan om politikens roll är ytterst en fråga om demokrati. Ty Miljöpartiet ställer sig här med skaran som abdikerar från politiken när den behövs som mest. Det är inte kommunens verksamhet att skapa bra och sunda fritidssysselsättningar för medborgarna, det är näringslivets, menar dem. Men vad händer när marknaden inte anser det vara tillräckligt lönsamt att driva verksamhet i områden där medborgare lever med dålig ekonomi? Ty det är så fallet är i Holma-Kroksbäck. Hittills har inget svar kommit, trots att jag ställt frågan i en debatt med kommunalrådet Lari Pitkä-Kangas (Mp).

När medborgarnas företrädare i politiken abdikerar från sitt ledarskap leder det till att människor, oftast de mest utsatta, blir de som drabbas. Människor reagerar tyvärr inte med vrede och gör uppror, utan blir stilla och tyst apatiska i deras förhållande till politiker och ansvariga som satt sig på läktaren och ser på när marknaden väljer var investeringarna är lönsamma och var de inte är det.

Tyvärr Mohammed, svaret från Sverigedemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna och Folkpartiet blir. Förorten är mindre viktig.