onsdag 23 februari 2011

Socialdemokratins framtida tillväxtpolitik är tredje vägens ände


Kommunalrådet i Malmö, Andreas Schönström höll igår ett mycket inspirerande tal, eller som han själv kallade det, terapeutiskt samtal med Malmö arbetarekommuns representantskap om socialdemokratins, Sveriges och Malmös framtid . Aldrig förr har Sverige varit så rikt som det är nu, inledde han, men pekade problemet med att vi inte lyckats fördela resursera rättvist. Att det inte är tillväxten i sig som varit socialdemokratins problem, utan snarare att vi sedan 70-talet, under löpande socialdemokratiskt styre, haft en ökad ojämlikhet.

Andreas tog i sitt känslosamma framträdande upp den 10 minuters bilresa det är mellan Rosengård och Limhamn. Däremellan skiljer det mer än 6 år i medellivslängd och klyftor som ökar för varje dag. Han tog upp faktumet att socialdemokratin i dagens politiska sfär knappt ens pratar om klass. Jag instämmer.

Luciano Astudillo, kriskommissionär, påpekade i sitt framträdande att tillväxt och rättvis fördelning inte är varandras motsatser, utan att de är dialektiskt beroende av varandra. Som socialdemokrater kan vi inte säga ja till det ena, men nej till det andra menar han. Jag tror också att Luciano har rätt, fast möjligtvis på ett lite annat sätt än det rapporten viskar om.

Svenska dagbladets ledarskribent PJ Anders Linder skriver i sin kommentar (Inget ledarskap från kommitteer) att kriskommissionens rapport är en tillbakagång till 1982 års politik och att det kommer bli en huvudvärk framöver, och det får man väl säga är en ganska god kommentar. Jag är möjligtvis anhängare av att vi går tillbaka till 1982 års fördelningspolitik, och det tror jag att vi är ganska många som håller med om. Vi behöver se över skattesystemet som idag är ett lapptäcke. Vi behöver se över pensionssystemet som varit en plåga för oss ända sedan det infördes i slutet av 90-talet. Och vi behöver bekämpa den kortsiktiga kvartalskapitalismen. Fair enough.

Men vad jag inte tror på, det är återgången till klassisk socialdemokratisk tillväxtpolitik. Här behöver vi definitivt uppdatera oss och se ut över världen, eller möjligtvis lyfta blicken än högre och se ut över vår planet. För vi socialdemokrater kan gott skryta med om att vi skapat rättvisa villkor för människor i Sverige under mer än ett sekels tid och att vi skapat tillväxt för att det ska kunna ske. Men vi kommer aldrig kunna skryta om att vi gjort det på ett ekologiskt och klimatmässigt hållbart sätt. Om alla levde som en medelinvånare i Sverige gör skulle det behövas tre jordklot till om jordens resurser skulle räcka till. Vi i socialdemokratin var med och skapade denna situation.

Att tro på att tillväxten så som den ser ut idag kan fortsätta samtidigt som vi kan förhindra en klimatkatastrof är en motsägelse. Den globala ekonomin är idag nära fem gånger större än var den var för ett halvt sekel sedan, och om den fortsätter att utvecklas i samma tempo kommer vi ha en 80-dubbling till år 2100. En sådan upptrappning av den globala ekonomin saknar helt motsvarighet i historien och är helt kontradiktisk till den kunskap vi har om jordens ändliga resursbas och sköra ekonomi som vi är beroende av för vår överlevnad.

Marknaden kommer inte ta ansvaret för att ställa om produktionen därför att i marknadssamhället ställs vinsten i första hand, och utifrån de enorma företagsintressen det handlar om inom den ohållbara produktion som finns idag är det, snällt sagt, naivt att tro att marknaden skulle ta det ansvaret. Det är här den tredje vägens politik når sin ände, med liberaliseringar, privatiseringar och avregleringar som falnande ledstjärna. Möjligheten att ställa om kommer genom att de demokratiska institutionerna vi har återtar styrningen över ekonomin där vi med staten som omställningsmotor skapar en makroekonomi som är ekologiskt ansvarig och en samhällsmiljö där människor kan delta i samhället och det sociala livet istället för en ständigt ökande konsumtion.

En sådan omställning kommer att kräva stora offentliga investeringar och utbyggnader av den allmänna vården, skolan och omsorgen. Vi kommer att behöva göra stora investeringar i infrastruktur där vi bygger ut järnvägsnätet och kollektivtrafiken. Vi kommer att behöva ställa om energikonsumtionen i våra bostäder och arbetsplatser. Vi kommer att behöva investera stort i gröna befintliga energikällor. Vi kommer att behöva ställa om vår konsumtion av livsmedel, till satsningar på lokal och ekologisk producerad mat för att minska de ohållbara transporterna. Vi kommer att behöva en ekonomi som är baserad på att vi som medborgare använder oss av klimatvänliga och kulturella företeelser framför de slit och släng-varor vi idag konsumerar. Vi kommer att behöva satsa skattepengar på att utveckla grönytor, parker, rekreationscentrum, idrottsplatser, bibliotek, museer, och allmänna kulturella arrangemang. Vi kommer, helt enkelt behöva en helomdaning av samhället och den produktion som vi idag baserar ekonomin på.

Till sist och syverne handlar trots allt välstånd om något annat än det pryl- och marknadssamhälle vi idag lever i. Välståndet ligger istället i kvalitén på livet och i våra vänners, familjers och medmänniskors hälsa och lycka. Utmaningen är stor att få samhällen och människor att växa och leva inom ramen för en ändlig planets ekologiska gränser. Men med vetskap om vad socialdemokratin historiskt har bemästrat har jag gott förtroende till att vi tar ledningen i arbetet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar