måndag 8 november 2010

På tal om sjukdomar



Det är inte ofta man lyckas avsluta ett inlägg tills det att man börjar spinna vidare på det kommande. Där föregående inlägg om mitt Gudbarn Diosling och hennes ögonsjukdom slutade, tar dagens vid, nämligen om sjukdomar och fattiga människor i länder med lite makt på den internationella arenan. Men det är även intressant för dem av den sorten som tror av vi lever i något slags postkonfliktssamhälle. Där arbete och kapital inte längre är en motsättning. Eller som den nyliberale teoretikern Francis Fukuyama kom att kalla tiden vi trätt in i - The end of history - den nyliberala ideologins fulländade seger över socialism och kommunism i och med Sovjetunionens fall.

I Sydafrika är fler än var femte vuxen drabbad av HIV/AIDS. Den patentskyddade medicinen som håller sjukdomen under kontroll, och som gör att en människa kan leva ett förhållandevis normalt liv kostar runt 100 000 kronor per år, något som gör att majoriteten av de drabbade i Sydafrika överhuvudtaget inte har råd med behandlingen. Lyckligtvis har det dock varit tillåtet att producera kopior av medicinen i Indien som kostar en bråkdel av av den patentskyddade medicinen (ca 1200 kr/år), vilket gjort att det funnits hjälp för många (om än inte alla) människor som drabbats.

I Sydafrika röstade regeringen 1998 igenom en lag som kom att tillåta import av licenskopierade HIV/AIDSläkemedel från Indien. Under TRIPS (Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights), vilken är den grund av patenträttsligt ägande som Världshandelsorganisationen (WTO) baserar sina fördrag på, är det lagligt att tillverka kopior av ett läkemedel om ett land är i kris. Så lyckades bland annat amerikanska kongressen att få företaget Bayer till att sänka priserna på antibiotika mot Anthrax genom att hota om en legalisering av produktion på kopior av läkemedlet.

I fallet kring HIV/AIDSmedicinerna gick den amerikanska läkemedelsindustrin (39 företag totalt) till offensiv mot legaliseringen av import av medicinkopiorna genom att stämma Sydafrikas regering. När fallet uppmärksammades av aktivister världen runt tog företagen dock tillbaka stämningsansökan för undvika negativ mediaskildring. Istället började läkemedelsindustrin genom en massiv lobbykampanj att påverka den amerikanska regeringen till att pressa Sydafrikas regering att dra tillbaka lagförslaget. Den idag så kände "klimataktivisten" Al Gore gick i ledning för den amerikanska ståndpunkten och försökte få Sydafrikas regering att ändra på beslutet. USA placerade bland annat Sydafrika på listan över länder misstänkta för att bryta mot internationell patenträtt och hotade om omfattande ekonomiska sanktioner.

När "utvecklingsländer" 1999 drev frågan i WTO om att bekräfta rättigheterna till att importera kopierad medicin blockerade USA beslutet (uppbackad av läkemedelsindustrilobbyn). Och inte förrän 2003, efter intensiva förhandlingar, kom USA att motvilligt acceptera "utvecklingsländers" rätt att importera billiga kopior av en medicin som möjliggör liv för miljoner sjuka och fattiga människor. 2010 är fallet fortfarande att runt om i världen, och inte minst i EU, stoppas hjälpsändningar med hjälpmedel ämnade för hundratusentals behövande i utvecklingsländer, bland annat mot allvarliga sjukdomar så som hjärtinfarkt, stroke, Alzheimers och Parkinsons sjukdom samt psykos (läs bland annat DN 2009-03-21).

Vad dessa berättelser och otaliga andra förtäljer är inte längre den klassiska föreställningen om att kapitalet ror båten som staten styr. Idag har kapitalet tagit över båda sysslorna medan staten åker livbåt, såväl i Sverige som i de flesta andra länder. Så frågan är vilken väg Socialdemokraterna väljer 2011? Att hoppa tillbaka i båten och sätta sig hand i hand med kapitalet eller att återta rodret? Få i partiet verkar trots allt nöjda med att sitta kvar i livbåten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar