måndag 29 november 2010

Om religioner som ideologier


Efter att svenska kyrkans f.d ärkebiskop K.G. Hammar var på besök hos Glokala folkhögskolan i somras har jag funderat vidare en del kring religioner och deras koppling till ideologier. Jag ska börja med att säga att hans besök på folkhögskolan var ganska uppryckande för mig, i min syn på den svenska kyrkan, även om jag förstår att han inte kan representera den eller dess medlemmar fullt ut. Man skulle kunna säga att K.G Hammar är en kristen postmodernist som med ett humoristiskt inslag suddar ut fördomar mot människor med religiös tro. Men det är inte honom jag tänkt skriva om, utan snarare om religioners koppling till ideologibegreppet.

Religioner brukar i allmänt tal inte tolkas som ideologier, mest därför att de ses som trossystem vilka grundar sig på föreställningar om en eller flera gudar ses som skapare och som oändligt höjda över det jordiska. Ideologier betraktas till skillnad från religioner som målinriktade sammansättningar av politiska ståndpunkter som vidare skall leda oss in i ett samhälle som kommer vara av godo för alla, tanken om den utopiska tillvaron.

Men om man börjar med att jämföra de olika beståndsdelarna inom religioner och i ideologiskt grundade organisationer, exempelvis partier, är likheterna ganska slående. För det första anspelar alla religioner och ideologier på att skapa en universell sanning och tillvaro som är giltig och som finns för alla människor (även om man tror på den eller inte). Inom kristendomen talar man om att troende kommer till guds himmelrike om man är följer bibelns principer, inom liberalismen att den fria marknadshanden kommer skapa fred och välstånd för alla samhällen och inom socialismen tror man på att skapandet av det klasslösa samhället kommer att ordna det verkligt jämlika och optimala tillståndet i världen.

För att komma till guds himmelrike krävs det att man går till kyrkan och sjunger psalmer, där centrum ofta är ett kors med en man vid namn Jesus hänger dinglande i. För att som nyliberal åstadkomma det fria marknadssamhället och den osynliga handens dominans över samhället går man till börsen och följer frenetiskt den stora indexgrafens utveckling. För att som socialist uppnå det klasslösa samhället går vi till våra föreningar och sjunger internationalen hand i hand och dagdrömmer om stora demonstrationer och energiska torgmöten.

Vad jag lite enkelt vill säga är alltså att tanken om uppdelningen mellan ideologi och religion i grund och botten är förenklad, och att de delar samma kärna. Man skulle helt enkelt kunna säga att allt är ideologi.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar