torsdag 4 november 2010

Dags att knyta banden

När jag sitter i bussen och tittar ut genom fönstret i min färd ner mot EUs högkvarter i Bryssel ser jag inga gränser. Kanske en vägskylt om att vi passerar en tidigare välbevakad gräns. Kanske har ett registreringsnummer en siffra mer eller mindre. Språket är annorlunda, men numera är saken densamma även i Sverige. Att det globala har flutit in i det lokala och att det som händer lokalt får allt större betydelse för vad som händer i omvärlden. Globalisering.

Att denna ”gränslöshet” inte alls är gränslös är jag väl medveten om. Att människor som inte är födda inom den Europeiska Unionens geografiska avgränsning har en helt annan upplevelse av de formella gränserna är ett sorgligt faktum om att solidariteten, jämlikheten och medmänskligheten inte vuxit sig tillräckligt stark - ännu. Och även de människor med sämre förutsättningar inom Unionen inte heller delar den bild av gränslöshet som EU och Schengen har som PR-image, är ett dystert men starkt besked om att vi har ett mödosamt arbete framför oss.

Men vad globaliseringen medför är en möjlighet till ökad närhet mellan människor. Den utmanar. Får oss att se världen utifrån en annan människas synvinkel. Det kan vara provocerande, men att världen är i förändring och att vi är del av den är ett faktum som vi inte kan bortse ifrån, även om det finns beivrare som predikar evangelium om ett bevarande av en nationell identifiering som när de väl får frågan – har svårt att förklara.

Men globaliseringen innebär inte bara förflyttning av människor. Den innebär framförallt förflyttning av stora tillgångar och kapital – som många gånger bidrar till att människor tvingas att just fly(tta). Man kan grovt säga att den ekonomiska föregick men även förorsakade den sociala globaliseringen. Kanske är det i så fall så att den satt en våg i rullning. Kanske förolyckas den av sig själv. Dessa kansken är dock beroende av att vi vanliga arbetare och tjänstemän och kvinnor som växt upp här i Sverige och i andra rika länder vågar lyfta blicken och se att vi tillsammans med våra nya grannar är medmänniskor som står under samma tröskel i samhällsstegen. Det är då både borgerligheten och den ökande främlingsfientligheten ser sina vägars ände.

För när människor nu från olika hörn av världen, på ett och samma torg, i en och samma trappuppgång, tillsammans kan berätta om sina erfarenheter och kan koppla ihop de samband som ofta den ekonomiska globaliseringen gett upphov till. Det är då en förståelse kan byggas, en rörelse skapas och de verkliga knutna nävar av bröder och systrarbanden lokalt och världen över kan skapas. Kanske var Karl Marx för tidigt ute med det klassiska citatet "Proletärer och förtryckta folk i alla länder, förena er!". Kanske var det just det startskott som ca 170 år senare resulterade i något annat.

För visst är det dags?

1 kommentar:

  1. Långtråkiga texter! Mer dagens outfit tack!!!

    SvaraRadera