söndag 1 augusti 2010

Om plockepinnpolitik

Det är ganska poppis nuförtiden att vara miljöpartist, och det faller sig ganska naturligt med allt tal i sociala medier om klimatförändringar, miljöförstöring och hur vi misshandlar vår planet. Ingen kan förneka att miljöpartiet varit det drivande partiet i Sverige på dessa områden. I princip alla andra riksdagspartierna har sneglat och delvis anammat en del av deras förslag och vi kan förmodligen förvänta oss att många av dem kommer att förverkligas när vi får regeringsskifte i höst. En utveckling som i alla fall jag ser ganska positivt på - inom dessa områden.

Det som är beklämmande med Mp är dess politiska plockepinnpolitik. Från miljöpartiets håll helt på det klara med att kapitalet har en stor benägenhet att vara destruktiv när det gäller miljön. Att man från Mp kommit fram till denna slutsats är självaste basen för att samarbetet med S och V överhuvudtaget gjorts möjligt. Miljöpartiet vill exempelvis att central infrastruktur ska vara i statlig ägo, exempelvis Vattenfall, eftersom man insett att gemensamt (läs statliga) ägda företag är effektivare när det gäller att ställa om till ett ekologiskt hållbart samhälle. Men när det kommer till att tänka socialt hållbart samhälle, det är då den gröna ideologins plötsligt vänder på kappan och istället går kapitalets vägnar. I dagens sydsvenskan lägger man fram åtta punkter för vad man vill åstadkomma i Malmö under nästkommande mandatperiod.

Redan som första punkt drar man upp betydelsen av "friskolor". Nu undras kanske om varför jag sätter citationstecken på ett sådant idag vedertaget begrepp. Men varför kallas det friskolor? Är motsatsen, kommunala skolor, ofria skolor? Man ska kalla saker vid dess rätta namn, det är privata skolor miljöpartiet vill ha mer av. I punkt sex vill man att hemsjukvård delvis bör läggas ut på entreprenad och som sista besked ger man att man även vill att kommunala upphandlingar bör brytas upp i små delar för att ge företag möjlighet att lägga anbud. Summa summarum vill alltså Miljöpartiet på 3 av 8 punkter bedriva privatiseringsverksamhet, det vill säga att plånbokens tjocklek kommer få alltmer betydelse och makt över vår vardag.

Det är egendomligt att man inte kan föra över kapitalkritiken som man för på miljöområden till sociala områden. Lika lite som kapitalet kommer att rädda moder Jord, kommer det att vara till fördel för människor med låga löner och knaper vardag. Miljöpartiet måste alltså välja väg. Är man för att kapitalet ska öka sin makt över människors liv eller vill man att vi medborgare tillsammans äger central infrastruktur, såväl inom miljöområdet som socialt riktad verksamhet?

Det är dags att sluta upp med plockepinnpolitiken, Mp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar