torsdag 20 februari 2014

Studenternas tur att betala Alliansens skattesänkningar


Sverige har under en lång tid varit en förebild i världen för sin utbildningsnivå. En allt större del av de jobb som växer fram kräver idag en högre utbildning. Därför är det helt centralt att landets regering arbetar för att säkerställa att förutsättningarna finns för att stärka Sverige som kunskapsnation. Idag ser vi tyvärr en regering med enbart sänkta skatter som bärande ambition.

Med bakgrund i de fallande skolresultaten i grundskolan ser vi hur ett växande samhällsskikt redan i tidiga uppväxtår får försämrade förutsättningar för vidare studier och arbete.  Men även i den högre utbildningen har vi under senare år sett betydande försämringar för Sveriges studenter.

Regeringen har nyligen klargjort att 12 000 högskole- och universitetsplatser ska bort fram till 2017. Trots en skyhög ungdomsarbetslöshet och ökat söktryck till de högre läroverken. Samtidigt tvingas allt fler universitet och högskolor, i svallvågorna av försämrade statsbidrag, att söka sig ut på den privata marknaden för att säkerställa att resurserna räcker för att bibehålla kvaliteten i utbildningen. Det allra senaste i raden av regeringens förslag inom utbildningssektorn är att även sänka studiestödet för Sveriges studenter med 300 kronor.

Vad vi ovan ser är resultatet av sju års politik där skattesänkningar för cirka 120 miljarder kronor nu ska betalas. En dyr nota för Sveriges unga och studerande – Sveriges framtid.

Sverige behöver istället en annan riktning. Istället för skattesänkningar behövs fler platser vid högskolor, folkhögskolor och universitet. Vi måste också bredda den sociala rekryteringen till den högre utbildningen så att allas förmågor och talanger tas tillvara. Behovet är också stort att genomföra en strategisk samverkan mellan akademin, offentliga sektorn och näringslivet i syfte att stärka förutsättningarna för studenterna att få jobb efter avslutad utbildning. Fler lärarledda timmar i humanistiska ämnen och mindre tid till administration är också nödvändigt. Detta och mycket annat behövs för att återuppta Sverige som ledande kunskapsland.

Det är dags för en ny färdriktning där kunskap och utbildning sätts före fortsatta skattesänkningar. För detta krävs en ny regering med högre ambitioner för Sveriges unga och studenter.  

måndag 10 februari 2014

Från enhetsskola till marknadsskola

Den enhetliga skolan som socialdemokratin skapade på 50-talet var avsedd att utjämna de sociala villkoren mellan eleverna. Kort beskrivet var ambitionen att skolan skulle fungera som en institution där klasskillnadernas negativa effekter skulle minskas för att på allvar ge unga jämbördiga förutsättningar för framtiden. Grundtanken för dåtidens enhetsskola går att finna i Per Albin Hanssons berömda folkhemstal (jmf hemmet med skolan):
Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade.
Mycket vatten har runnit under den svenska skolans broar sedan dess. Den allra största vågen av förändringar skedde under 1990-talets första hälft då den svenska skolan reformerades i grunden. Skolan öppnades inte bara upp för privata alternativ (inklusive marknadsdrivande aktörer). Hela finansieringsmodellen förändrades i grunden med Carl Bildts valfrihetsreformer. Med denna reform införandes skolpengsystem (där skolpengen följer eleven till den skolan han eller hon går i), den fria etableringsrätten för privata aktörer att starta upp en skola var- och närhelst skolentreprenören vill och slutligen skolvalsmodellen - som gav föräldrar och elever möjlighet att välja skola själva. Systemet baseras på en tanke om eleven som en kund och där skolan är en marknad. Likt du handlar morötter på ICA ska du alltså kunna handla utbildning på skolmarknaden.
Jämför vi den svenska enhetsskolan med dagens marknadsskola kan vi se hur den utjämnande ambitionen med enhetsskolan har förbytts till en segregerande effekt i klassamhället. Likvärdigheten och de generella kunskapsnivåerna sjunker idag mellan såväl elever och skolor. Den största anledningen till det menar såväl Skolverket och OECD är den nuvarande skolvalsmodellen, vilken har bidragit till att elever med hög studiemotivation och engagerade föräldrar samlas i skolor där det finns många andra studiemotiverade elever.[1] Skolvalet har på så vis lett till att skolor blivit mer homogena i sin sammansättning, efter både klassbakgrund och elevers prestationer.
Studiemotiverade elever söker sig idag bort från mindre ”attraktiva” skolor medan de lågpresterande lämnas kvar. Denna effekt brukar ofta skyllas på boendesegregationen i sig – men enligt Jonas Sandqvist, Skolverkets undervisningsråd och projektledare för rapporten ”Likvärdig utbildning i svensk grundskola?”, visar deras undersökningar att boendesegregationen inte varit en drivande faktor för den sjunkande likvärdigheten i skolan. Detta baseras på jämförelser på boendesegregationens utveckling jämfört med skolsegregationens tilltagande effekter.
Ytterligare skäl[2] till den ökade ojämlikheten och de sjunkande kunskapsnivåerna i skolan är att många kommuner inte fördelar resurser efter elevernas behov och att det funnits en tilltagande individualisering av skolarbetet där elever får bedriva alltmer av skolarbetet på egen hand, vilket bidragit till att stödet hemifrån blivit allt viktigare. En annan bidragande orsak är att elever i behov av stöd placeras i särskilda undervisningsgrupper och att elever generellt delas in i grupper efter kunskapsnivåer, något som differentierar kunskaper än mer. Sammanfattningsvis kan vi se är hur marknadiseringen och individualiseringen av den svenska skolan skapat en institution som segregerar istället för att integrera.
Med bakgrund av ovanstående och den dagsaktuella rapporten som Leif Lewin sammanställt på uppdrag av regeringen är det tydligt hur borgerligheten nu söker att gömma elefanten i rummet, dvs den marknadiserade skolan. Det torde vara socialdemokratins roll att förse densamma med en rejält trumpet och på allvar lyfta problematiken med det paradigmskifte som fått den svenska skolan på fall. 
För det handlar ju till sist och syverne om våra barns framtid.

onsdag 5 februari 2014

Dags för ett kommunalt byggbolag i Malmö

Om Malmö ska fortsätta vara en växande och attraktiv stad måste människor kunna ha tillgång till boende med rimliga priser. Därför måste byggandet av hyresbostäder i Malmö öka kraftigt. Många av de som flyttar in i Malmö idag är unga som söker boende för antingen studier eller arbete. För målgruppen är hyreslägenheter ofta det enda alternativet.  

Situationen för Malmö är likartad i Sveriges andra storstadsregioner. Anledningen till att det inte byggs tillräckligt med hyresbostäder till rimliga priser är de höga svenska byggkostnaderna - där Sverige i relation till övriga Europa ligger i en alldeles egen division. Det genomsnittliga priset på att bygga bostäder i Sverige är hisnande 72 procent över genomsnittet i EU. Sverige ligger även långt före länder som Danmark, Österrike och Tyskland - som är närmast Sverige på listan.

Bakgrunden till de höga byggkostnaderna är att ett fåtal byggbolag dominerar den svenska byggmarknaden. Kvaliteten på byggnationerna är hög men det är alldeles uppenbart att det inte finns någon fungerande konkurrens. De stora byggherrarna, som JM, PEAB, NCC och Skanska, har alla krav på 20 procent i vinstavkastning vilket leder till minskad produktion av hyresrätter och höga kostnader för de som byggs.
 
Det är ett dyrt pris Malmö kan komma att tvingas betala för den status quo-situation som byggmarknaden befinner sig i. Dels därför att Malmö på sikt riskerar att bli en stad enbart för en välbemedlad samhällsklass som har råd att köpa bostadsrätter alternativt hyra lägenheter till höga priser. Men också därför att vi riskerar att tappa talanger och spetskompetenser som idag söker sig till högskole- och universitetsstäder där bostäder finns tillgängliga. 

I flera socialdemokratiskt ledda kommuner runt om i landet väljer man att upprätta kommunala byggbolag i syfte att etablera en sund konkurrenssituation och en möjlighet att på allvar sätta igång byggandet av hyresbostäder och välbehövliga renoveringar av allmännyttan till rimliga priser. Det är dags för Malmö att göra dem sällskap.

torsdag 12 september 2013

Våga satsa på välfärden!



Socialdemokraterna i Malmö lade inför 2013 års budget fram ett förslag på skattehöjning på 10 öre, något som gett 50 miljoner kronor extra i skatteintäkter. Välfärden och i synnerhet satsningar på skolan och förskolan var den bärande anledningen. – Det är något av en ödesfråga att se till att Malmös elever klarar skolan. För att klara detta måste vi öka resurserna till skolans och förskolans pedagogiska verksamhet, förklarade tidigare finanskommunalrådet Ilmar Reepalu (s) i samband med beslutet.

En än värre situation befinner sig den skånska sjukvården i. Efter flera år av moderat styre har neddragningar i personal, anställningsstopp och stora omorganiseringar resulterat i att hela avdelningar tvingats stänga igen och patientsäkerheten satts på spel. Åtta dödsfall rapporterar socialstyrelsen har direkt koppling till platsbrist eller att patienterna vårdats på fel plats. Den skånska vården är i stort behov av resurser. Därför krävs krafttag för att reda ut situationen. – Socialdemokraterna vill sätta stopp för alla nedskärningar inom den skånska vården och istället anställa mer personal och skapa fler vårdplatser, skriver regionrådet Henrik Fritzon (s) i ett pressmeddelande den 12e september 2013. Med bakgrund av detta vill Socialdemokraterna i Skåne höja regionalskatten med minst 60 öre i nästa budget.

När skatten sänkts med över 100 miljarder de senaste 7 åren under den moderatledda regeringen har kommuner och landsting fått det svårt att bibehålla kvaliteten i verksamheterna. Man har helt enkelt fått mindre pengar att fördela till bra skolundervisning, till en värdig äldreomsorg och till en sjukvård som håller högsta klass. Att regeringen väljer att vältra över kostnaderna på kommuner och landsting innebär också att progressiviteten i skattesystemet urholkas. Från en progressiv statlig skatt till en platt regional- och kommunalskatt. En omfördelningspolitik som missgynnar det breda löntagarkollektivet och den generella välfärdens grundpelare – att betala skatt efter bärkraft.

Resultatet blir inte helt oväntat en ökad ojämlikhet och sjunkande kvalitet i välfärdssektorn. Den bärande ambitionen i en socialdemokratisk politik - såväl kommunalt, regionalt och nationellt – måste därför vara att vända på utvecklingen. Vi måste därför våga säga nej till ytterligare skattesänkningar. Det får aldrig råda något tvivel om att socialdemokratin sätter skola, vård och omsorg främst. Vi ska ha högre ambitioner på välfärdsområdet.


onsdag 21 augusti 2013

Malmös miljöutmaningar – rusta upp allmännyttan och satsa på förnyelsebar energi


Malmö har under två decenniers tid förvandlats från en industriintensiv till en kunskapsintensiv stad. Den socialdemokratiska ledningen såg i början av 90-talet nödvändigheten i att reformera Malmö i grunden när tillverknings- och kalkindustrierna avvecklades. Den nya politiska inriktningen förde samman idén om en hållbar omställning på såväl ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt plan. Idag ser vi hur två decenniers förvandling har lagt grunden till Malmös framskjutna plats i det kommunala miljöarbetet. Men arbetet är långt ifrån fullbordat. De stora utmaningarna vi står inför är att göra Malmö till en jämlik och klimatmässigt hållbar stad Malmö. Häri ligger två centrala uppgifter för en socialdemokratiskt ledd majoritet - upprustningen av allmännyttan i Malmös miljonprogramsområden och att öka produktionen av förnyelsebar energi.

Under sommaren har vi följt utvecklingen i Sverige där flera kommuner sålt av allmännyttiga bostadsbestånd till mer eller mindre oseriösa aktörer för att ha råd att finansiera nyproduktion och upprustning av lägenheter. I Malmö avvisar vi en sådan utveckling. Istället väljer vi att bejaka de kommunala bostadsbestånden samtidigt som vi inlett en storsatsning för att rusta upp miljonprogramsområdena med socialt och klimatmässigt hållbara insatser. På så vis kan vi hålla hyressättningen fortsatt låg samtidigt som vi satsar på att låta hållbara, blandade och levande stadsdelar växa fram. Integrerat i satsningarna rör åtgärder om, energi, transporter, stadsodling och ökat medbestämmande för boende när det gäller energiförsörjning.

Energiförsörjningen är den andra stora utmaningen. Vi vill satsa än mer på vindkraft och biogas i Malmö. Här har vi höga ambitioner. Det första målet är att hela den kommunala organisationen med skolor, förvaltningar och annat ska vara försedda med klimatneutral energi år 2020. Till 2030 ska hela staden vara försedd med klimatneutral energi. Den socialdemokratiskt ledda majoriteten har avsatt hundra miljoner kronor per år till vindkraft i 2014, 2015 och 2016 års budgetar.

Det är viktigt att poängtera att klimatpolitiken går hand i hand med den lokala energipolitiken. Det finns ingen annan långsiktig och hållbar väg ur klimatkrisen än att ersätta de fossila bränslena och kärnkraften med förnyelsebar energi. Vi behöver ett energisnålare och energieffektivare samhälle. Malmö stads roll i arbetet med att säkerställa långsiktighet, samordning och kretsloppstänkande i klimatomställningen. Kommunen har här möjligheten att styra utvecklingen så att såväl bättre som sämre ekonomiskt ställda medborgare har rätten till ett gott socialt och ekologiskt leverne. Genom det gemensamma kan vi, för det gemensammas bästa, bedriva en kraftfull lokal klimatpolitik där alla Malmös medborgare kan vara med och skörda de klimatmässigt hållbara frukterna av vårt arbete. 

torsdag 24 januari 2013

Full sysselsättning och politiska prioriteringar inför 2014


”Full sysselsättning är vår övergripande politiska prioritering. Skapandet av fler jobb och aktiva insatser mot arbetslösheten går före allt annat. Jobben ska sättas främst i hela den ekonomiska politiken. Vi socialdemokrater ska vidta de åtgärder som krävs och söka de allianser som är nödvändiga för att bryta arbetslösheten och få fler människor i arbete.”

Så lyder den nya portalparagraf socialdemokratiska partistyrelsen föreslår kongressen att besluta om. Vad som hittills släppts är förslaget om att sluta sysselsättningsgapet mellan kvinnor och män liksom att förbättrad arbetsmiljö får högre prioritet än tidigare. Ett annat förslag partistyrelsen lägger till kongressen är att ställa sociala krav vid upphandlingar, vilket prövats med framgång i Stockholm under 2005-2006 (borgerliga majoriteten rev upp beslutet vid maktskiftet i Stockholm stad) och som nu också har sjösatts som del i vita-jobbmodellen i Malmö stad. Så långt är det bra.

Det finns dock två knäckfrågor som återstår. En kopplad till själva portalparagrafen i sig och en andra, mer övergripande fråga, om prioriteringar i den socialdemokratiska politiken.

Det första och mycket intressanta är frågan om full sysselsättning i förhållande till den ekonomiska politiken. Den fulla sysselsättningen som prioritet i den ekonomiska politiken har inte funnits på den politiska dagordningen sedan 1980-talets mitt. Paradigmskiftet från full sysselsättning som överordnat mål i den socialdemokratiska ekonomiska politiken till inflationsbekämpning är en av hörnstenarna i den konfliktyta som kom att kallas Rosornas krig. Keynesiansk politik daterades som politisk historia i den nyliberala våg som svepte över 80-talet och framåt. 1983 menade Kjell Olof Feldt att det inte fanns något val mellan bekämpning av inflation och arbetslöshet. Kampen mot inflationen gavs högsta prioritet. Betydande nedskärningar av de offentliga utgifterna följde och ett tak på 4% sattes på de indexreglerade statsutgifterna, det så kallade budgettaket.

Om det nu pågår en omförhandling i den ekonomiska politiken och huruvida socialdemokratiska partistyrelsen tänker föreslå s-kongressen att lyfta budgettaket, det återstår fortfarande att se. Budgettaket och inflationsbekämpning som överordnad norm har av undertecknad och många andra kritiserats för att vara en av grundorsakerna till att vi inte lyckats forma ett alternativ till den borgerliga ekonomiska politiken. Vi rör oss inom samma ramar och har mycket små möjligheter att bedriva konjunkturspolitik, något som får långtgående konsekvenser för sysselsättningsgraden i Sverige.

Till den andra frågan hör prioriteringsfrågan.”Full sysselsättning och aktiva insatser mot arbetslöshet går före allt annat”. Så inleds det pressutskick som först nådde DN debatt och därefter de socialdemokratiska medlemmarna. Nog för att full sysselsättning är en central princip i socialdemokratisk politik och ideologi, men man måste vara försiktig när det handlar om prioriteringar, ordval och sätt att uttrycka sig. På senaste träffen för Bommersviksakademien föreläste en av nya moderaternas grundare, Ulrica Schenström, om förutsättningarna inför nästa val. De centrala frågorna som kommer att avgöra valets utgång 2014, och som också avgjort de tidigare tre valen, menar Schenström är (1) den ekonomiska politiken, (2) jobben och (3) välfärden. Hur partier profilerar sig måste hela tiden vara i rörelse. Inom parentes för 2014 ställde hon moderaterna – det nya välfärdspartiet. En flagga vi inte bör glömma.

Det finns nämligen en mycket viktig poäng att hämta i detta. Alla undersökningar visar idag att vi åtnjuter ett större förtroende i välfärdsfrågorna än moderaterna. Det finns dock ingen automatik som säger att vi kommer att vinna välfärdsfrågorna. Det allra största hotet mot det är om vi väljer att inte politisera dem. Det är här problemet med prioriteringen av jobben kommer in. I samband med nya moderaternas skapelse har välfärden nämligen varit lite av en konsensusfråga som ingen varken gjort av eller till inom. Åtminstone inte när det gäller politisering. Vårdval och LOV har antagits utan att det bådat någon större debatt i riksdagens kammare. Socialdemokratin har åtnjutit förtroende eftersom partiet rent historiskt varit det alternativ som konstruerat och utvecklat välfärdsstaten och sett det som en byggsten i det demokratiska samhället. Lämnar vi inte konsensussynen på välfärden, både i frågan om vinstintresse, marknadsincitament och jobbtillfällen i den offentliga sektorn, då lämnar vi vägen öppen för moderaterna att profilera sig i frågan.

Nu ställer sig säkert somliga frågan om hur pass troligt det är att moderaterna skulle kunna konkurrera ut socialdemokraterna i välfärdspolitiken. Då bör man också ställa sig frågan hur moderaterna kom att äga epitetet Det nya arbetarpartiet (2006) och Det enda arbetarpartiet (2010). Är det något vi bör lära oss från detta är att inte underskatta våra motståndare. Och då gäller det att kunna hålla tre politiska områden i luften samtidigt.

Rekommenderar även Anna Ardins blogginlägg på samma område --> 

onsdag 9 januari 2013

Annie Lööfs idéer under luppen






Det stormar rejält i Centern efter att det nya förslaget till idéprogram presenterats. Idag offentliggjorde Annie Lööf sin syn på programmet (där hon nu tar avstånd från månggifte och förändrad arvsrätt). Istället vill hon se "mer socialt & grönt fokus i det förslag jag och partistyrelsen ska behandla i februari". I en twitterkommentar till EU-parlamentarikern Åsa Westlund (S) klargör Annie Lööf sin ideologiska hemvist: "Jag har aldrig kallat  mig nyliberal och heller aldrig varit det". En tillbakablick i Annie Lööfs egen hemsida träder en annorlunda bild fram, där de politiska förslagen Lööf drivit (inom CUF) bland annat genomsyras av nedmontering av välfärdsstaten, sänkta och plattare skatter liksom avskaffandet av centraliserade kollektivavtal. Sin filosofiska inspiration hämtar hon från Robert Nozick och Ayn Rand. Inte nyliberal? Döm själva. 

·        Plattskatt - "Ingen progressivitet inom skattesystemet. Vi måste få ett rättvist, genomskinligt skattesystem som är enkelt att förstå" (2005-05-11)
·         Grundtrygghetssystemet - "Ta bort inkomstbortfallsprincipen och inför en nivå lika för alla." (2005-05-11)
·        CUF vill minska fackets och kollektivavtalens roll - "Avskaffa centraliserade kollektivavtal." (2005-06-20)
·        Avskaffa strandskyddet - "I ett glesbefolkat land med 95 000 sjöar och 300 mil kustremsa kan vi faktiskt unna folk att få titta på gläns över sjö och strand från verandan" (2005-05-22)
·        Avskaffa LAS -  ”För mig som socialliberal är det helt orimligt att stödja turordningsreglerna idag där sist in först ut gäller.” (2005-08-26)
·        Sälj ut statliga bolag - "Jag måste också gratulera de statliga bolagen till att detta år gått med rejäl vinst, kanske ska ni läggas ut på den privata marknaden så att priserna och tjänsterna konkurrensutsätts lite bättre så att konsumenterna också känner av den enorma vinstökningen?" (2005-08-26)
·        Sänk arbetsgivaravgiften – ”Sänk arbetsgivaravgiften ordentligt, till ungefär 20 %” (2005-08-24)
·       "Låt människor själva betala arbetsgivaravgiften och synliggör därigenom de dolda skatterna" (2005-08-24)
·        "Ta bort dubbelbeskattningen av aktiebolag" (2005-08-24)
·        "Slopa fastighetsskatten"(2005-08-24)
·        Om Lex Laval - Min innerliga förhoppning är att Sverige fälls å det kraftigaste i EU-domstolen för att kraftigt ha en lagstiftning som bryter mot grundfundamentet i EU. Men säkerligen hittar de något undantag där man kan åberopa "sociala skäl" eller dylikt. (2005-10-11)
·        "Avskaffa spelmonopolet" (2005-10-10)
·        "Skrota AMS"(2006-05-16)
·       "Skrota CSN" (2006-05-16)
·        "Skrota migrationsverket" (2006-05-16)
·        "Avskaffa public service och inför ett upphandlingsförfarande med privata aktörer"(2006-05-16)
·        "Skrota det kommunala skatteutjämningssystemet"(2006-05-16)
·       "Stoppa utvidgningen av antalet högskoleplatser"(2006-05-04)
·        Varför centerpartist? "Jag är glad för den tydlighet som centerpartiet har gjort de sista fem åren. Det var i förnyelsens skede som jag såg det intressanta i partiet och hade de inte gjort det s k högerhoppet hade jag inte valt centern då jag gick med 2001. Högerhopp och högerhopp. Det beror ju på vad man förhåller sig till. Utgår man från socialdemokratin är det ju ingen konst att gå till höger. Och jag gör gärna många högerhopp så länge den varma politiken med människa, jobb, företagande, miljö och valfrihet finns med som bärande värdeord." (2006-06-04)
·        Filosofisk inspiration:  "När man nämner Nozick tänker många kallt, hårt, nattväktarstat, klara dig själv- bäst du vill. Nozick har för många blivit ett skälssord och tar man upp honom som exempel i en svensk debatt ligger man risigt till. Nozick för mig har alltid väckt intresse. Han liknar skattebetalningen med tvångsarbete, något som jag i viss mån tycker att den är. Vissa dagar i veckan jobbar man inte åt sig själv - utan man jobbar åt staten. För omfördelningens skull. Att sedan 8 av 10 skattekronor kommer tillbaka till mig genom livets gång gör ju att skatteinbetalningen blir än mer absurd. Han kritiserar hårt de mönsterbildningsfilosofer som Rawls, Marx och Bentham som söker ord för att fylla ut den klassiska maximen "Från var och en...till var och en...". Själv förespråkar han att fördelningen sker genom människors fria val och på den fria marknaden (redan nu vet jag att 1002 läsare kommer att hoppa igång). Men är det inte en intressant tanke? Nozick sammanfattar sin tes med: "Åt var och en som han väljer, till var och en som han blir vald". Frihet, Valfrihet och enligt Nozick större rättvisa.""
·        Mer filosofisk  inspiration"Jag har precis läst färdigt tegelstenen Atlas Shrugged, skriven av Ayn Rand och jag är oerhört imponerad, både av gestalterna i boken men också filosofen Rand som på ett fantastiskt sätt beskrivit sin övertygelse i skönlitterär form."